Då var helgen över för den här gången. Tråkigt men sant. Har haft en kanon helg :D Den har bland annat innehållit en hel kväll på sandra med dans, bio, filmkväll, innebandy, slapp och mycket, mycket mer. :) 

Så det var inte precis med någon stor glädje som jag steg upp idag på morgonen med tankarna på att idag är det skola. Usch, jag hatar måndagarna. Dom är alltid så sega. Den här måndagen var inte något undantag precis, den segaste dagen på mycket länge. Lektionerna var otroligt sega och jag har varit små irriterad på min klass hela dagen. Jag har längtat hem så in i norden. Varför vet jag inte egentligen, men jag antar att det var för att jag har varit så himla trött hela dagen och frusit. Att jag har varit trött har jag väll mig själv att skylla, det har blivit många sena nätter nu i helgen. Men det har bara varit kul. :) 

Ny skolvecka och nya tag. Har en del läxor denna veckan men jag känner mig faktiskt lugn inför detta. Jag kan knappt tro mig själv när jag säger/skriver det men jag känner mig inte stressad. Det är så otroligt skönt. Fast att jag vet att det kommer både prov och arbeten som ska lämnas in dom närmaste veckorna har jag (ännu) inte stressat upp mig. Jag vet inte vad som har hänt med mig men jag känner att det kommer att ordna sig och jag nog kommer att klara det. Jag tror att höstterminen gav mig en rejäl tankeställare. Det går inte bara att plugga hur mycket som helst för det finns faktiskt något som heter fritid också. Det sistnämnda är precis lika viktigt som skolan. För det går bara inte att plugga och skita i fritiden för tillslut orka man inte med pluggningen. 

 

Har varit och tränat ett friskis pass idag. Skönt! Så nu blir det att äta lite, plugga och sen cityakuten!

/hanna.

Nu är både No och So redovisningarna avklarade. Skönt att ha det ur världen. :)

Den här veckan har bara sprungit iväg och imorgon är det redan fredag. Superhärligt. :D

  

Idag har jag varit hos sjukgymnasten. Det gick bra. Pratade om hur det har varit i min rygg förut hur läget är nu, osv. Sjukgymnasten tyckte att jag hade kommit väldigt långt med min rygg – rehabilitering och att det var väldigt bra att jag tränade. Jag fick även lite tips på rörelse som jag ska tänka på att göra under jympa passen och annars också. Andra varianter av sånt som jag inte klara av att göra. Det kändes så bra att hon sa att min rygg kommer att bli helt bra någon gång, det gällde bara att ha tålamod. Det var verkligen så himla skönt att någon sa det till mig för det har ingen sagt innan. För det är just dom orden som jag behöver höra för att inte tappa tron om att det någon gång kommer att bli helt bra. ”Jag kommer att bli helt bra”  YEEEEES! :D :D :D För min tro eller hopp om att min rygg någon gång ska bli helt bra har faktiskt dalat lite ibland. Men jag har nog innerst inne aldrig slutat hoppas och nu när en har sagt till mig känns det ännu bättre. :)

Ju mer jag träna desto mer muskler får jag och då slipper jag värken. Så det är bara att ligga i med träningen och viljan att bli helt smärtfri är stark. Så jag tror att jag har alla odds med mig att bli bra. (Y) Så det blir ingen speciell sjukgymnastiks träning för min del. För hon tyckte att jag var så pass frisk. Utan jag ska dit någon gång ibland och så ska hon kolla upp om det går framåt. Men hon rekommenderade mig att gå på rygg – passen, hon är ju ledare för dom så det är ju perfekt. Så ryggpassen ska jag försöka gå på ofta än vad jag gör för det är bara någon gång som det sker.

Blir att arbeta lite på tyska arbetet ikväll. Köpte nya Veckorevyn idag också så det blir nog lite läsning i den också. :)

 ”Erfarenhet är inte vad som händer dig, det är vad du gör med det som händer dig” 


/hanna. 

UUU! Jag FRYSER. Jag har precis varit ute och gått med min älskade voffe. Det var riktigt, riktigt kallt. Mina fötter och händer höll nästan på att domna bort. Nu är det väldigt skönt att vara inne i värmen igen.

Ja, kallt och snöit har det blivit. Snön hade nästan gått bort då det drog in ett nytt snöväder. När jag vaknade i måndagsmorgon fick jag mig en chock, det hade snöat och den här gången hade det kommit ännu mer. Jag måste säga att jag inte blev glad precis. Visst det är mysigt med snö och ett par minusgrader men det får inte vara för kallt. Snö och minusgrader är ju inte precis vad man är van vid efter flera månader av plusgrader.

En kort dag i skolan idag. Skönt! Dagen började med ett konditionspass på elevens val, idrott/Må bra. Jobbigt men samtidigt väldigt roligt. Det är jobbigt när man väl är i det men när man sen är färdig är det riktigt skönt. Jag gillar känslan av att vara helt slut i kroppen.

Har suttit och arbetet på tyska – arbetet sen jag kom hem. Det har gått rätt bra faktiskt. Vi har fått ett väldigt fritt arbete att jobba med, så jag jobbar både i grupp och enskilt. Sådana arbeten gillar jag. Fler fri arbeten tack?! Har hemkunskaps läxa tills imorgon också. Läge att börja öva på det snart. Det är så skönt att vi inte har fått så mycket läxor nu den senaste tiden. Fast det skulle jag väll inte ha skrivit nu för då får vi väll det. Brukar ju bli så.

Känns i alla fall jätteskönt att dom har dragit (?) ner på läxorna lite. Man blir inte så stressad som man var hela höstterminen. För det är väll inte det som är meningen med skolan: stressade elever? Mindre läxor, tummen upp! (Y)

OC ikväll :D Andra avsnittet på 4:e säsongen. Måste säga att första avsnittet kändes lite halv konstigt. Dels för att dom hade spolat fram tiden rätt mycket och att Merissa inte längre är med. Men jag tror nog att 4:e säsongen också kommer att bli kanon!

Nyss hemkommen, jag har varit hos Magda ikväll. Kollat på film och lite sånt :) 

Skönt med helg nu :) Tänkte att jag skulle tränat friskis idag, men det blev inget med det. Efter innebandy träningen igår värkte det i ryggen idag. Mindre kul. Min första innebandy träning i hela mitt liv igår. Det var riktigt kul och rätt jobbigt måste jag säga. Har både spelat handboll och fotboll innan. Fotbollen la jag på hyllan i och med ryggen. En boll och lagspelare har det alltid funnits i mig. Ska träna någon gång till innan jag bestämmer mig om jag ska forsätta eller inte. Måste testa och se om det fungera med ryggen och så. Jag saknar verkligen lagspelet och framförallt att hålla på med någon sport.

Här kommer en lite försenad rapport av mitt Linköpings besök som var i torsdags.

Jag har räknat mig till att det har blivit 9 besök i Linköping sammanlagt. 9 besök, det är helt otroligt att det har blivit så pass många.

Min skolios process började den 1 oktober 2003. Efter att skolsköterskan upptäckt min sneda rygg när jag gick i fyran. Det hann också bli några besök hos en ortoped i Kalmar. Men när man insåg att min skolios ökat så mycket skickade man mig till Linköping för ett besök hos Stig Aaro. Jag minns den dagen som det var igår. Jag satt där i väntrummet på ortopeden mottagningen i Linköping i väntan på att få träffa Stig. Jag hade verkligen ingen aning om vad jag hade att vänta mig. Tänk om jag hade vetat vilket helvete jag hade framför mig.

Jag förstod knappt vad det innebar att ha sned rygg. Efter besöket hos Stig stod det klart: det skulle bli en operation. En operation där man skulle gå in från sidan (en främre). Jag fattade aldrig vad det innebar men jag fattade så mycket som att jag skulle opereras. Jag kan inte minnas så mycket tankar efter det besöket. Jag minns allt i det där rummet och det var en människa som nyss hade berättat för mig att jag skulle opereras. JAG SKULLE OPERERAS!

Det fattade jag faktiskt inte förens jag låg där på operations bordet knappt ett år senare. Efter en mycket lång och orolig väntan på operation fick jag en sommardag ett brev ifrån Linköping. Där det stod att det var inskrivnings datum den 2 september och operation 6 september.  Inskrivningsdagen bestod av miljoner (?) tester av olika slag. Träff med läkaren som nu förklarade för mig att jag skulle göra två operationer istället för en som jag egentligen skulle ha gjort från början. Inte ens då fattade jag vad som höll på att hända. Skulle jag opereras?

Några dagar tidigare hade jag fått ett telefonsamtal om att det skulle bli operation. Man såg inte så tydligt på röntgen plåtarna vad som egentligen var felet, men man skulle öppna upp och kolla. 11 april inskrivning, men inte alls lika många tester som vid första operationen.

12 april 2005:
Operation. Jag ville verkligen opereras för jag stod inte ut med att ha ont längre.
Och mycket riktigt efter några veckor minskade smärtan. Det var skruven som hade varit felet. Man trodde att skruven hade legat bland nerver vilket bidrog till att jag fick ondare. 
När smärtan minskade började jag att känna mig som en vanlig människa igen. Jag kunde nu gå i skolan några timmar och göra andra saker som jag inte kunnat göra på flera månader. Efter 8 månader med daglig smärta var ju nu nästan helt smärtfri. Underbart!

29 maj 2005: 

Återbesök för att se om min rygg blvit bättre. Jag tror att min läkare blev överraskad över resultatet och att jag inte hade ont längre.

12 oktober 2006:

1 års kontroll.

Mitt sista återbesök i Linköping. Två års kontroll.

Varje gång när det är dags för Linköpingsbesök skapas en orolig känsla inom mig. Det är alltid samma visa varje gång. Det spelar ingen roll om det är operation eller bara vanligt återbesök. Det uppstår alltid samma känsla, känslan av orolighet, räddhet och nervöshet. För mina Linköpings besök har alltid präglats av just detta. Det är inga fina minnen jag har därifrån så det är kanske inte så lustigt att det uppstår sådana känslor. Massa minnen dras alltid upp igen. Många hemska minnen. Men även bra minnen också. För hur konstigt det än låter så finns det också roliga minnen. Det finns alltid något bra i det dåliga. 

I torsdags blev det buss i över 7 timmar. Den innehöll som vanlig magont. Jag säger då det, det måste ligga i luften. Ännu en gång satt man där i väntrummet på ortopedmottagningen. Dom bröt inte trenden denna gången heller, utan det blev en försening på 45 min denna gången också.
Besöket gick bra. Vi pratade om jag fortfarande hade ont ibland. Belastningen på ryggen orsaken till att jag fortfarande har ont ibland.  Dom delarna som inte är opererade har svårt att hålla upp hela ryggen, vilket gör att jag har får ont. Det har varit bestämt länge att jag ska få sjukgymnastik men dom har aldrig hört av sig. Så därför kontaktade vi en annan sjukgymnast som jag ska till snart. Så med hjälp av en sjukgymnast ska min ryggont försvinna så småningom. Jag drömmer om en helt smärtfri rygg och någon gång hoppas jag att min dröm ska gå i uppfyllelse.
Torsdagens besök i Linköping blev mitt sista. Nu återstår det bara ett test på min lungor. Det blir i Kalmar.

Nu kan man nästan säga att min skolios resa är slut. Men ändå inte. För slut kommer den aldrig att vara. För min skolios resa finns alltid där. Ärren, erfarenheterna ja allt finns där inom mig. Det har blivit en del av mig. En del som jag har lärt mig att acceptera med tiden. Ibland har jag svårt att förstå att detta är något som jag har gjort och gått igenom. Jag har svårt att förstå det.

Det har varit en lång och händelserik resa som jag har gått igenom. Jag måste säga att allt man har varit med om har fått en att ”växa som människa”. Jag har också skaffat mig erfarenheter som jag annars aldrig skulle ha fått. Jag gillar uttrycket ”lärdom är bra, men erfarenhet är bättre”. För just precis så är det.

Det här inlägget är skrivit igår ons 10/1 - 07 men eftersom det inte gick att publicera det då gör jag det nu istället.
___________________________________________________________________

Då var skolan i full gång igen. Nu blir skolan till vardag och ledigheten är ett minne blått.

Rutinerna har börjat komma igång igen och snart är vi inne i den vanliga vardagen. Men jag antar att man inte kan leva lyxliv hela tiden, för då tror jag inte att det skulle uppskattas lika mycket som den gör när man väl får det. Det där gamla ordspråket ”Man måste ha tråkigt för att kunna ha roligt”. Jag tror faktiskt att det stämmer fast att det kan låta väldigt lustigt. Det ordspråket tror jag är lärarnas favorit ord, vilka glädje dödare dom är egentligen. Buuh!

Dom två första dagarna i skolan har varit helt okej. Gårdagen kändes väldigt lång och jobbig. För det första var man inte van vid den tidiga uppstigningen så hela förmiddagen hade man stor lust att bara dra hem och lägga sig i sängen igen. Men det är ändå rätt skönt att komma in i rutinerna igen. Och träffa kompisarna.

Så idag kändes det lite lättare att gå till skolan inte alls lika tungt som det kändes igår. Jag tror nog att det ska kännas lättare för varje dag som går och sen blir man bara så van att man finner sig i det hela.

Ett stort plus denna veckan är att vi slipper läxor & prov. Helt underbart! Fast det vet man ju aldrig hur länge det håller i sig. Men under tiden njuter jag i alla fall.

Imorgon blir det Linköping, återbesök med ryggen. Förra gången jag var där sist var för mer än 1 år sedan. Och vad jag vet så kommer återbesöket imorgon att blir det sista i Linköping någonsin. Det känns väldigt märkligt faktiskt. Första gången jag åkte till Linköping med ryggen var hösten 2003. Efter det har det hunnit bli massa med besök där. Känns som att jag inte riktigt våga räkna efter hur många det egentligen har blivit, det är en hel del. Inte mycket att göra åt tyvärr. Det är en sak som jag som mycket annat som har haft med ryggen att göra fått finna mig i. Hela den är processen har tagit flera år, längre än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig.

Imorgon blir det till att åka dom där 50 milen igen. Blir sjukhusbussen denna gången istället för bil. Åkt den förut så det ska nog gå bra. :)

Amanda och jag tränade ett friskispass idag :) Så nu är man sådär härligt trött.

Har precis laddat i lite musik i mp3 nu. Har massa bra musik att lyssna på imorgon. :) Blir att läsa boken Dagboken under resan också.

Nu blir det att fixa lite saker sen blir det att gå och lägga sig. Egentligen skulle väll jag redan har ligga där men ni vet hur det är när man sätter sig vid datorn. Jag har ju mig själv att skylla imorgon då väckarklockan ringer vid 5 – halv 6 tiden. Huuu!

/hanna.

Nu har det gått 3 dagar på det nya året. År 2007. Ett nytt år, en ny start, nya tag, nya möjligheter och mycket annat att se fram emot. Vi är inne i ett nytt år men det känns som att jag fortfarande hänger kvar i år 2006. Jag har faktiskt lite svårt för att tiden går så fort som den gör. Vart tar all tid vägen egentligen? Vi är med om saker, vi gör saker och det händer saker. Saker som sedan blir till minnen. Minnen som hjärnan kan plocka fram lite när som helst. Både bra och dåliga saker blir till minnen. Det är helt otroligt att man i ett visst ögonblick kan få fram ett minne. Bara sådär liksom. Det kan ju har hänt för hur länge som helst sen men det finns ändå alltid inom oss. Det känns faktiskt ibland som att hjärnan är kroppens alldeles egna dator. En dator som man går runt och bär på dygnet runt. En riktigt bra dator med ett enormt minne.
Hjärnan är verkligen fantastiskt!

Sitter här och lyssnar på lite Imogen Heap låtar. Deras låtar är riktigt bra, lite halvflummiga. :) Jag har alltid gillat deras låtar när dom har haft med dom i OC. Deras version av låten Hallelujah är så himla fin. Den låten förföljer mig verkligen. Sen jag började lyssna på den har den spelats lite överallt i min närhet. Jag fick gåshud då Amanda sjöng och spelade den på en julkonsert. Hon var riktigt, riktigt bra :)


/hanna.