Anton

Idag har vi fixat hos dig. Det blev jättefint. Jag har sagt det många gånger, men Anton du har verkligen den finaste platsen. Den finaste platsen till den finaste människan.

Det är så speciellt att gå till dig. Det känns lustigt att säga att det är speciellt att gå till dig. Men känslan av att komma till dig och känna din närvaro är helt underbar. Det är så hemskt att jag ska behöva gå till en kyrkogård för vara nära dig Anton. Jag har flera gånger tänkte när jag har kommit in på kyrkogården "vad fasen gör jag här egentligen?". Ibland tror jag att jag har gått fel, att jag har tagit fel väg. Men det är den rätta vägen. Det är vägen till dig. Det är en väg som jag kommer att gå många, många gånger. Detta är mitt nya liv, att besöka dig varje dag på en kyrkogård. Det är så fel, fel, fel. Det är så fruktansvärt fel! Du ligger där nere i jorden. För att jag ska kunna vara nära dig och besöka dig måste jag gå till en kyrkogård. Det är så fel och overkligt. Jag ska inte behöva gå till en kyrkogård för att vara nära dig. Du ska vara nära mig hela tiden. Du ska vara här hos oss. Du ska leva här hos oss. Det är så fel att du ligger där nere i jorden. Det är så fel att vi besöker din gravplats. Så jävla fel. Det ska inte vara såhär Anton. Du ska vara här hos oss och inte nere i jorden på en kyrkogård. Vi ska inte behöva gå till en kyrkogård. Det ska vi verkligen inte behöva. Du ska ju vara här hos oss!

Kalmar FF vann mot AIK med 2-0 igår. Kalmar FF kom tvåa i allsvenskan Anton! Dom vann Svenska cupen och kom två i allsvenskan. Det är helt fantastiskt! Jag önskar så att du fick uppleva detta Anton. Du hade varit så glad! Älskade Anton. ♥

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

Anton.

I veckan var dom från din skola här. Dom lämnade boken som man har fått skriva i på Åkrahällskolan. Så många som har skrivit i boken och så fint dom har skrivit!

Anton vi har skapat en minnesfond för dig. Minnesfonden ska gå till hantverksprogrammet. Du kommer alltid att leva kvar på hantverk, alltid. Det har kommit in så mycket pengar till fonden. Det är helt otroligt Anton att det har kommit in så mycket pengar.

 Tack till alla ni som har skänkt pengar till Anton Karlssons minnesfond!

 Det gör så ont att leva utan dig Anton. Var sekund utan dig gör det så fruktansvärt ont. Jag önskar så att jag fick träffa dig igen Anton. Bara för en minut eller två. Bara se dig och få säga några ord till dig. Det finns så mycket som jag vill säga. Hur mycket vi älskar och saknar dig, hur många människor det är som bryr sig om dig. Det finns så mycket som jag skulle vilja säga till dig. Men jag kommer aldrig att få säga det till dig. Anton, jag önskar så att du ser oss. Att du ser och hör oss. Tänk om du ser oss, men du får inte någon kontakt med oss. Du kanske står jämte mig här nu och försöker prata med mig. Men du får inget svar, jag ser inte dig. Jag vet att du finns nära oss Anton. Jag har känt din närvaro så många gånger. Du hjälper oss. Du tar din hand i våra och hjälper oss att vandra utan dig. Vi vandrar med dig. Du finns hos oss. Jag vet det. Älskade storebror.

Anton, det är höstlov nu. Jag vet att du hade sett fram emot det så mycket. Du skulle haft praktik i fyra veckor på Rydéns och sen höstlov. Du skulle vara borta ifrån skolan i en hel månad. Men du fick aldrig vara på din praktik och du kommer aldrig att få ha höstlov. Det kommer inte att vara du och jag hemma på höstlovet. Det kommer aldrig mer att bli så. Du kommer inte att sitta här nere vid datorn när jag kommer ner, du kommer inte att gå och göra din havregrynsgröt, vi kommer inte att kolla på film som vi alltid brukade göra på lovet.

Idag är det en månad sedan begravningen. 28 september var datumet då du begravdes. Fast att det känns som att jag står och trampar och livet står still så går tiden ändå väldigt fort. Begravningen känns så långt borta. Idag är det en hel månad sedan du begravdes. I en hel månad har du nu legat i jorden. Jag kan fortfarande få tankar om att jag skulle vilja gräva upp och se skalet av dig igen. Fast att ditt skal ligger nere i jorden där det är kallt så har du nog ändå förändrats mycket sen jag såg dig sist. Du hade redan förändrats lite när jag såg dig dagen innan begravdes. Men det känns så obehagligt att ditt skal ligger i jorden. Älskade storebror du ligger i jorden. Det är så overkligt. Det är speciellt att gå till dig. Jag gillar att gå till dig. Jag behöver gå till dig Anton. När jag står hos dig känns allting så bra. Du är nära mig och den känslan av din närhet är underbar.

Nu gäller det för Kalmar FF! Klockan 15.00 smällde det, Kalmar möter AIK.

Vinn nu Kalmar! Gör det för Anton. ♥

"Cause, it´s true, I am nothing without you"

Sum 41 - With me

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

Anton.

Ännu en dag utan dig storebror har gått. Varje dag är en ny dag utan dig. Jag vill inte leva utan dig. Men jag är tvungen, jag har inget annat val. Jag är tvungen att leva varje dag resten av mitt liv utan dig. Det gör så ont att bara  tänka på det. Så fruktansvärt ont. För varje dag som går kommer jag att leva den utan dig, älskade Anton. Det är så svårt att förstå, jag vill inte förstå! Du lever inte längre bland oss. 17 år och 5 månader var den tid du fick här på jorden. Alldeles, alldeles för kort tid. Det skulle ha blivit så mycket längre. Du hade så mycket att se fram emot, så många drömmar. Ditt liv hade just börjat. Du fick så kort tid här hos oss, för jävla kort tid. Det skulle ha blivit så mycket mer. Du skulle ha gjort så mycket i ditt liv. Du hann knappt med någonting. Du skulle ju bli vuxen snart, du skulle snart få ta körkort, skaffa bil och om inte så lång tid så skulle du ta studenten. Efter det skulle du ha skaffat jobb och då skulle du verkligen blivit vuxen. Jag tänkte på det när vi var i Böda i somras, att det kanske var den sista sommaren som hela familjen var tillsammans på länge i Böda. För nästa år hade du kanske sommarjobb och du som ville jobba hela sommaren hade inte haft något tid med Böda. Anton det blev din sista sommar, sommaren 2007. Det var sista sommaren som hela familjen var samlad. Nu fattas en del av oss och det kommer det alltid att göra. En stor bit är borta, det är du Anton. Vi är inte längre en hel familj. Det kommer vi aldrig att vara. 
Biten är du Anton. Du är en bit som aldrig kommer att komma tillbaka, men som alltid kommer att finnas hos oss. Föralltid.

Idag är 1 månad sen beskedet kom, att du var tvungen att lämna oss. Imorgon har du varit död i en hel månad. Men jag måste säga att fredagen den 14 september också är den hemskaste dagen i mitt liv. En sån fruktansvärd dag av en fruktansvärd oro hela morgonen, på förmiddagen kom chock efter chock. Du hade fler och fler skador. Runt två tiden kom den största chocken och jag greps av panik. Den känslan som jag hade när mormor pratade i telefonen med mamma och hon blir helt förstörd och säger att du inte kommer att klara dig går inte att beskriva. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen Anton, jag var bara tvungen att komma bort. Jag sprang ut ur huset. Jag skrek, men jag grät inte. Jag var i en så stor chock. Jag visste verkligen inte vart jag skulle ta vägen. Jag bara sprang, tillslut mötte jag Cilla och vi åkte tillbaka hem till huset. Efter en stund var mina panikkänslor då jag skrek över och jag blev helt lugn. Så fruktansvärt lugn. Jag bara föll ihop i soffan. Jag kände mig så fruktansvärt utmattad. Jag låg så i någon timme. Det kom folk hit som skulle hjälpa oss. Det var efter en stund jag började kontakta dina kompisar Anton. Det bestämdes att vi skulle åka till dig. På vägen in hämtade vi upp Martin som fick världens chock då han fick se dig. Jag minns att vi gick in i besöksrummet på IVA, efter en stund kom mamma och pappa och då gick det inte längre. Jag var tvungen att bara komma ut därifrån, jag kunde inte möta mamma eller pappa. Efter en stund hade jag samlat mig och kunde gå in till dig. Älskade Anton. Jag gick längs den långa korridoren med pappa vid min sida. Jag kom in och fick se dig ligga där med en massa slangar. Det var så hemskt men samtidigt så underbart att få vara hos dig. Jag satte mig på en stol jämte dig, jag tog min hand i din. Mina tårar rann nerför mina kinder hela tiden. I flera timmar satt jag bara och kollade på dig. Jag höll min hand i din så hårt jag vara kunde. Så satt jag tills du dog, min hand i din. Jag ville att du skulle känna att jag var nära dig, jag släppte aldrig taget. Jag kommer aldrig att släppa taget om dig Anton! Aldrig. Dina händer var så kalla, jag bytte sida någon gång ibland så att jag kunde få båda dina händer lite varmare. Någon gång ibland tog jag några pauser och gick ut från rummet där du låg. Det går inte att beskriva hur fruktansvärt hemskt det var Anton. Jag satt hos dig älskade storebror och väntade på att du skulle dö. Flera gånger när jag satt hos dig tänkte jag "det här får inte var sant, det får inte var sant". Men det var sant.. Jag satt hos dig, hade min hand i din och tänkte hela tiden på saker vi gjort tillsammans  och vilken underbar människa du är. Jag minns att jag tyckte att du var så kall i huvudet och i ansiktet. Det var precis som att ditt huvud var död. Men det var ju precis så som det var, du var hjärndöd. Din kropp levde med hjälp av maskiner och det var maskinerna som gjorde att du var varm. Du var redan då borta ifrån oss Anton. Sakta, sakta togs du bort ifrån oss.
Det var så många inne hos dig för att se dig en sista gång och ta farväl, din familj, släkt och dina underbara kompisar. Jag hoppas Anton att du hörde det vi sa till dig och kände vår närvaro. Älskade storebror.

Snart ska jag gå och lägga mig. Men det är inte som vanligt, ingenting är som vanligt. Min vanliga runda för att kolla i alla rummen så att ni sover och har det bra gör jag inte längre. Din dörr är stängd och jag går inte längre in till dig och säger "god natt, sov så gott, vi ses imorgon" eller om du sover så tittade jag bara in hos dig. Men så är det inte längre. Jag går bara och lägger mig. Jag tar aldrig den vanliga rundan längre. De första dagarna när du hade lämnat oss och jag skulle gå och lägga mig tänkte jag istället att idag hoppas jag över att kolla till Anton. Men nu tänker jag, det finns ingen Anton att kolla till längre.

God natt Anton, sov gott, vi ses imorgon!

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

Anton.

Idag är det hela fyra veckor sen olyckan hände. Torsdagen den 13 september 2007 är dagen då allt hände. Det är dagen som förändrade våra liv föralltid. Det var den dagen som gjorde att du var tvungen att lämna oss. Våra liv kommer aldrig att bli som förut. Ditt liv kommer aldrig att bli som förut. Vi står kvar här utan dig. Du finns inte hos längre, du är borta. Jag kan inte förstå det. Jag kommer aldrig att förstå. Du är borta Anton, älskade underbara storebror. Jag kan inte förstå att jag har orkat leva utan dig i fyra veckor. Det har varit dom värsta veckorna i mitt liv. Jag kan verkligen inte förstå hur jag har orkat. Jag förstår inte hur jag kommer att orka leva utan dig. Du som är min älskade storebror och allra bästa vän. Just nu känns det som att jag aldrig kommer att klara mig utan dig Anton. Jag vill inte leva utan dig! Älskade storebror. Det är dig som jag har växt upp med. Det är du som är min absolut största förebild. Det har du alltid varit och kommer alltid att vara. Jag älskar dig så fruktansvärt mycket Anton, det går inte att beskriva hur mycket. Jag kommer alltid att göra det, alltid.

Du och jag har alltid haft en väldigt fin relation till varandra. Du har alltid varit min bästa vän, du har alltid funnits där. Vi har alltid kunnat prata om allt. Så mycket saker som vi har gjort tillsammans, ALLA UNDERBARA MINNEN MED DIG! Jag vet verkligen inte hur jag ska klara mig utan dig. Det känns som att det aldrig kommer att gå. Jag vill inte leva utan dig, jag vill verkligen, verkligen inte det. Du är verkligen allt för mig. Du är den bästa. Jag klara inte det här Anton. Det kommer aldrig att gå. Aldrig. Jag är helt trasig. Jag gör snart sönder av sorg, smärta, saknad och ilska. Denna enormt stora saknad efter dig. Jag vill att du ska vara här, nuuu! Du ska var här hos oss. I snart fyra veckor har du varit borta ifrån oss nu och fler kommer det att bli. Jag vill inte att det ska bli mer. Du ska komma hem NU! Du ska komma in till mig nu, sätta dig här jämte mig. Jag vill se ditt underbara leende igen och höra ditt underbara skratt.

För varje dag som går blir saknaden ännu större. Denna enormt stora saknad är något som inte går att förklara med ord. Jag skulle verkligen göra allt för att få allt det här ogjort. Om jag kunde så skulle jag spola tillbaka tiden så att jag kunde säga till dig att du inte skulle åka inlines. Jag har tänkt detta OM så många gånger. Om jag hade gjort så, om jag hade sagt så, om, om, om, om. Men vem hade trott att detta skulle hända. Du skulle ju komma hem igen, oskadd. Du kom aldrig hem igen. Du kommer aldrig att komma hem mer, aldrig.

Anton, Kalmar FF vann mot Örebro häromdagen!

Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldels för tidigt
Jag fick låna en ängel
För en stund


Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

Jag känner mig trasig

Det känns som att hela jag är sönder

För det gör så fruktansvärt ont

Varenda minut utan dig gör det ont

Så ont

Jag tror att mitt hjärta ha brustit

Det känns som så

All denna smärta

Det går inte att beskriva

Det känns som att du tog med dig halva mig Anton

För jag känner mig så tom

Så oerhört tom

Jag vet inte hur jag mår längre

För jag känner mig så fruktansvärt tom

Jag är så arg och så ledsen

Jag skulle vilja skrika ut min ilska i flera dagar,

men jag kan inte

Jag vill gråta

Jag vill gråta i flera dagar

Bara vara för mig själv och gråta

För jag är så fruktansvärt ledsen

Men mina tårar är slut, dom är verkligen slut

Jag har gråtit så mycket att jag inte har några kvar

Allt är så tomt

Jag är så tom

Det känns som att det inte finns något kvar längre

Att allt är borta

Jag ser ingen glädje längre

Jag ser bara en massa sorg och smärta

Jag ställer mig hela tiden frågan, varför?

Varför var just du tvungen att lämna oss

Du som är den finaste

Livet är så jävla orättvist!

Du togs bort ifrån oss

Du från oss och vi från dig

Du ska vara här hos oss

Kvar vi nu står utan dig

Varje dag är en ny dag
En ny dag utan dig

Det är så fruktansvärt jobbigt att leva utan dig

Du är inte hos oss

Du kommer aldrig att komma hit mer

Jag önskar så att detta vore en dröm

Att du snart skulle komma hit igen

Det är ingen dröm

Detta är ren verklighet

Om det ändå vore en dröm

Då skulle jag snart vakna och går ner och efter ett tag skulle du komma ner lika morgontrött som alltid. Sen skulle du fixa med frukosten och sen göra i ordning dig för skolan.
Innan vi skulle skiljas åt skulle vi säga hejdå till varandra, "ha det så bra idag, vi ses sen"

Precis så som vi sa till varandra den dagen du blev påkörd

Hejdå

Det var det sista som vi sa till varandra
Det var sista gången jag pratade med dig

Nu tog mina ord slut.

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.