20 månader




15 september, 2007 - 15 maj, 2009

I fredags var det 20 månader sedan du slets bort ifrån oss.

"Inte en dag utan längtan

Inte tanke utan saknad

Vi minns den dagen som igår

Den dagen vi aldrig förstår"

Okänd


Många tror att tiden gör allt bättre. Tiden gör det värre. Ju mer tiden går desto mer förstår jag att du inte kommer att komma tillbaka. Att ha en ständig fajt i kroppen, där en del förstår att du inte kommer tillbaka och där det fortfarande finns en del som tror att du kommer att komma tillbaka. Sorgen, saknaden, smärtan, tomheten, tårarna, längtan blir större för varje dag som går. Saknad och längtan efter dig Anton, efter att få träffa dig, längtar till dagen vi ses igen... Vi är föralltid amputerade, det är en enormt stor del som fattas oss... hela tiden, var sekund, var minut, varje timme, varje dag... Vi kommer aldrig någonsin att bli vanliga igen, vi är förändrade föralltid. Hela tiden känns allt så orättvist, varför du Anton, VARFÖR? Vi har fått livstid av sorg, saknad, smärta, tomhet, tårar, längtan...



Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.


Syskon föralltid ♥



Jag älskar er av hela mitt hjärta,
 Anton och Wilma ♥

Mikael Wiehe - Den jag kunde va

Över vida oceaner
emot fjärran horisonter
över hav och kontinenter
genom skymningar och dagar
har vi färdats med varandra

Vi har vandrat samma vägar
Vi har burit samma bördor
Vi har sett mot samma stjärnor
Vi har sjungit samma sånger
Vi har delat samma drömmar

Du är med mej vart jag går
Genom månader och år
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den, jag kunde va

Som broar över djupen
som skuggor under träden
som eldarna i natten
som stigar genom snåren
har vi varit för varandra

Vi har delat samma minnen
Vi har burit samma längtan
Vi har sett med samma ögon
Vi har trott på samma löften
Vi har stått på samma sida

Du är med mej...

Och ingenting kan splittra oss
och ingenting kan söndra oss
och ingenting kan slita oss isär
Och ingenting kan få oss
att överge varann
Stormar kanske tystar oss
Skuggor kanske slukar oss
Sorger kanske tvingar oss på knä
Men ingenting i världen
kan lösa våra band

Du är med mej...

Du är med mej där jag är
Du är med mej vart jag ser
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den, jag kunde va
_________________

/Hanna Karlsson.