Jag har varit med om dig.
Jag kan aldrig förlora dig.
Jacques Werup

♥♥♥

Idag är det 3 år sedan du begravdes...

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

Anton.
Det har blivit höst på riktigt nu.
Kallt.
Löv som faller.
Blåser.
Mörkret som kommer tidigt. För tidigt.
Tycker inte om det.
Tycker inte om att jag inte har någon motivation.
Motivation till skolarbetet.
Motivation till mitt projektarbete.
Kommer inte igång.
Samtidigt som oändligt många tankar vill hamna i text.
Jag vill komma igång.
För jag vet precis hur jag vill ha det,
men motivationen är inte där den brukar vara.
Som tur är så är det sista dagen imorgon i skolan för denna veckan.
Vi har studiedagar torsdag och fredag.
För 3 år sedan var den 28:e en fredag, en studiedag.
Dagen då du begravdes…
Älskade storebror.

Saknar dig.
Hela tiden.
Saknar att ha min storebror i mitt liv fysiskt.
Saknar att ha alla mina syskon i livet fysiskt.
Saknar att vara en hel familj.
Saknar dig, saknar Anton, saknar ditt prat, saknar din röst, ditt skratt, ditt leende, saknar att höra dig prata om gymmet, saknar ditt och pappas bilprat, saknar att se på tv-program med dig, saknar att se dig sitta vid datorn, saknar att få se dig liggande i hela soffan när du tittar på tv, saknar din lukt, saknar att få tjata på dig att du ska gå upp på morgonen, saknar att få höra dig smälla igen förrådsdörren och se dig komma gående in till huset, saknar att äta frukost, middag, kvällsmat med fem personer runt bordet, saknar att få säga Anton till dig, saknar att ha någon som tjatar om att jag tar för lång tid på mig i badrummet, saknar allt…

Var du än är så finns du alltid.
Du finns föralltid.
Jag vet att du finns här hos oss på ditt vis.
♥


Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

3 år.
3 år sedan du slets bort ifrån oss.
Det finns inga ord som är tillräckliga,
Det finns inga ord som kan beskriva.
Sorg, saknad, smärta, tomhet, tårar, längtan.
Du fattas oss hela tiden Anton.
Varenda del i min kropp skriker efter dig,
Varenda del i min kropp saknar dig.
Varenda del i min kropp längtar efter dig…

3 år, men jag kan ändå inte förstå…Älskade storebror.
I mitt hjärta, i mina minnen och i mina tankar du aldrig försvinner.
Du finns föralltid.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta nu och föralltid.

”Det som kommer från hjärtat går till hjärtan oavsett avstånd”



/Hanna Karlsson.

Anton.
Idag är det den 14 september 2010, 3 år sedan vi fick beskedet att du inte skulle klara dig.
Att du skulle slitas bort ifrån oss...
Idag har allt spelats upp framför mig allt som hände denna dag för 3 år sedan...
Det finns inga ord...

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer
Författare Alf Henriksson

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

Anton.
Idag är dagen.
Idag är det den 13 september 2010.
Idag har det gått 3 år sedan du blev påkörd.
Allt började som en vanlig dag idag för 3 år sedan.
Allt var som vanligt med skola och jobb…
Alla var helt ovetande om vad som skulle hända denna dag.
Att ditt och våra liv skulle stanna, aldrig någonsin bli detsamma mer igen.
Anton, jag kan se dig när du sitter på stolen i hallen när du håller på att ta på dig dina inlines.
Solen som sken ute, precis som den har gjort idag.
Du skulle ut och åka inlines som du brukade, som du älskade att göra.
Vi sa hejdå, ett hejdå som blev föralltid...
Du kom aldrig hem mer…
Jag kan se Wilmas ansiktsuttryck framför mig när hon pratar med dig i telefonen och ger telefonen till mamma.
Paniken. Tårarna. Skriken. Smärtan. Oron. Rädslan. Ett enormt kaos.
Du, påkörd, två brutna ben.
Jag fick en bild i huvudet hur du låg där vid vägkanten med två brutna ben…din smärta.
Mamma och pappa som åkte ut till dig.
Wilma och jag var kvar hemma…kaos, panik.
Men allt skulle bli bra, allt skulle ordna sig.
Två brutna ben och en bruten näsa.
Du skulle klara dig.
Du som alltid varit en kämpe,
detta skulle du klara.
Efter en stund kom mamma hem igen, berättade vad du hade sagt när hon och pappa hade lyckats komma fram till dig mitt i allt kaos av bilkö, ambulanser och brandkår.
Att du hade varit precis som vanligt, samma vanliga underbara Anton.
Pappa som åkte med dig i ambulansen och du hade varit som vanligt och pratat.
Några timmar senare tappade du medvetandet och vaknade aldrig upp mer…

Det är så oändligt svårt att förstå att det har gått 3 år sedan allt hände. Jag vet att jag skriver det ofta, men tiden är så fruktansvärt konstig. Tiden går och går så fort, men ändå har den stannat. Föralltid. Det finns inga ord som kan beskriva…

3 år i det ofattbara.
3 år med sorg, saknad, smärta, tomhet, tårar, aldrighet, orättvisa.
Du fattas oss föralltid.

Saknad går inte att beskriva i ord.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta storebror,
nu och föralltid. ♥

/Hanna Karlsson.

Anton.
Idag är dagen innan,
idag är dagen innan det har gått tre år.
Tre år sedan du blev påkörd...
imorgon, 3 år, ofattbart....
Älskade storebror.

Idag, just nu, vid denna tiden, vid denna minut levde du Anton.
Du fanns hos hos, fysiskt.
Du, jag, vi och alla var helt ovetande om vad som skulle hända nästa dag.
Allt ändrades på ett ögonblick,
och livet blir aldrig, aldrig, aldrig någonsin detsamma igen.
Du fattas oss,
du fattas oss hela tiden...
Idag, just nu snurrar mycket tankar.
Vad gjorde du nu som idag för tre år sedan?
Tittade du på tv? Hade du gått och lagt dig? Vad gjorde vi? Vad pratade vi om?
Så många tankar.
Jag minns sista morgonen, som imorgon,
hur fint väder det var, solen som sken.
Vi alla åkte till skola och jobb som vanligt,
helt ovetande om vad som skulle hända några timmar senare...
Det är så overkligt.
Det är så orättvist.
VARFÖR?
VARFÖR?
denna ständiga fråga som gnager inombords och som dyker upp i huvudet hela tiden.

Nu har vi tre jobbiga datum framför oss,
13-14-15.
Det känns så fruktansvärt konstigt och hela min kropp förstår inte.
Hur kan det har gått 3 år sedan du slets bort ifrån oss?
Jag förstår inte...
Tiden är konstig.

Anton. Jag har varit i Göteborg hela helgen och gjort en del av mitt projektarbete där.
Det har varit en bra helg, givande och lärorik...men samtidigt mycket tankar.

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.