Anton.
Tiden går och går…

 Just nu vill jag bara kunna vara… och inte ha några måsten… bara vara… Det är så mycket i skolan hela tiden. Jag är så fruktansvärt trött på det, men som tur är går vi bara i skolan imorgon sedan har vi lov på torsdag och fredag. Det ska bli så skönt! I skolan har vi jobbat med vård i livets slut nu den senaste tiden och idag hade vi prov på det. Jag blir så arg på att det ska stå i böckerna om de olika faserna för krisbearbetning. Det kändes så fel att lära sig något som jag inte tycker stämmer alls. Hela min kropp stretar emot, att det är fel, fel, fel. Jag lär mig fel för att få rätt på provet, men som är så fel, fel i verkligheten. Jag tycker inte om faser, det är så fel. Jag förstår inte varför det finns olika faser. Det går aldrig att gå efter faser när en ung människa har slitits bort ifrån oss. Det går ALDRIG…
Sorgen, saknaden, smärtan, tomheten, tårarna, längtan är på livstid. 

"Sorg innebär att varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag för all din
framtid är förändrad"
Författare Okänd

Säg mig hur?
Alla verkar veta hur allt ska vara.
Hur man ska känna, vad man bör klara.
Nu har det gått två år.
Sörja man inte längre får.
Man borde tänka på allt fint man har.
Allt det andra som finns kvar.
Vad ska man göra när kroppen värker och hjärtat blöder?
Ge mig det koncept ni tror jag behöver.
Jag kan inte sopa undan och glömma.
Det som jag innerst i mitt hjärta vill gömma.
Låt mig få sörja på mitt sätt.
Tror inte att något sätt är rätt.
Varför måste jag min sorg förklara?
Kan någon det för mig förklara?
Författare Agneta Thorslund
 
Anton jag älskar dig ♥

 /Hanna Karlsson.

15 september 2007 - 15 mars 2010
2, 5 år sedan du slets bort ifrån oss.

Sorg, saknad, smärta, tomhet, tårar, längtan.
Livstid.

Jag saknar dig Anton i varje andetag.

Anton jag älskar dig♥

/Hanna Karlsson.

Anton.
Nu är jag 18 år. Det känns så fel och konstigt… Jag är äldre än dig i livet, men du kommer föralltid att vara äldre än mig. Hela min kropp förstår inte, det känns så fel, fel, fel. Du ska vara äldre än mig i livet, du SKA... Idag är det en månad kvar till att du skulle ha fyllt 20 år. Ännu en födelsedag utan dig älskade storebror. Det är så förbannat fel, fel, fel. Orättvisa. Jag vill inte gå igenom en tredje födelsedag utan dig Anton. Jag vill ha dig här och fira din dag med dig. Jag vill ha dig här, jag vill att allt ska bli som förut, jag vill ha en hel familj, jag vill ha min älskade storebror här fysiskt…

Anton. Igår var det 2.5 år sedan du blev påkörd. Idag är det den 14 mars 2010, 2.5 år sedan du förklarades hjärndöd, sedan vi fick beskedet att du inte skulle klara dig, att du skulle slitas bort ifrån oss… Det känns som det var igår som allt hände, men ändå inte… Minnena och bilderna av dig när du låg på sjukhuset, blåslagen i ansiktet, omringad av oändligt mycket slangar och maskiner, dina ögon som var stängda, dina händer så var så kalla är så nära hela tiden… VARFÖR? Varför du? Varför vi?

Sorg, saknad, smärta, tomhet, tårar, längtan.
Livstid

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

Anton.
Jag hoppas att du har funnits med på ditt vis idag.
Älskade storebror.

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson. 

Anton.
Det är så mycket känslor, så mycket blandade känslor...
Jag vill inte...
Det känns så fel, fel, fel.
Det skulle ha varit du som hade varit först.
Det SKA vara du som är först...
Storebror.
Orättvisa.
Allt känns så orättvist hela tiden.
VARFÖR? VARFÖR DU? VARFÖR VI?

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

Häromdagen tittade jag och Wilma på filmen Allt för min syster.
Den handlar om en familj som mister sitt barn, sitt syskon i cancer.
En otroligt bra och stark film, men så hemsk och sorglig...

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

Anton.
Idag började skolan igen efter sportlovet. Det har varit så skönt med lov… men som vanligt önskar man att lovet hade kunnat vara längre…

Idag är det den 1 mars.
Ännu en ny månad…
Tiden…

Jag hoppas att du ser, jag hoppas att du hör…
Grattis älskade mamma ♥ 

Anton jag älskar dig ♥

 /Hanna Karlsson.