En av mammas fina islyktor


"Who can say where the road goes,
Where the day flows?
Only time..."
Enya - Only time

Anton.
Nu är snart denna veckan också slut.
Tiden...Tiden...
Rädsla och panik över att tiden går så fort...

Det har nu varit snö i över en månad.
Anton, du hade nog gillat detta.
Igår och idag har det kommit ännu mer snö.
Älskade storerbror...
saknad saknad saknad.
Det finns inga ord som kan beskriva...

Orättvisa. Orättvisa. Orättvisa.
VARFÖR? VARFÖR?

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

Anton.
Idag har du namnsdag.

Anton betyder den ovärdelige.

I fredags var det 2 år och 4 månader sedan du slets bort ifrån oss.
Det finns inga ord...
Sorg, saknad, smärta, tomhet, tårar, längtan.
Livstid.

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

Anton.
Nu är det 2010. Ännu ett år nytt år utan dig älskade storebror. Det känns så konstigt och så fel, fel, fel. Det spelar ingen roll hur många sekunder, minuter, timmar, dagar, veckor, månader, år som går för jag kommer alltid att vara kvar i 2007. I september 2007… Tiden skrämmer mig, jag är rädd för tiden. Tiden gör att för varje dag som går är det en dag mer sedan jag träffade dig Anton. Vissa dagar känns det som att det var igår allt hände och sedan jag träffade dig. Andra dagar känns det som att det var länge sedan jag träffade dig…

Ett nytt år som känns så fel och orättvist. Vad hade du gjort nu Anton? Hade du jobbat? Hade du… Så oändligt många frågor men inga svar… någonsin. Denna aldrigheten som gör så ont hela tiden. Aldrig, aldrig… Jag kommer aldrig få träffa dig, aldrig få prata med dig, aldrig få höra ditt underbara skratt, se ditt fina leende, aldrig få veta vad du hade gjort nu, vilken bil du hade haft, aldrig…

Anton. En del av mig förstår att du aldrig kommer att komma tillbaka men det finns fortfarande en del av mig som inte förstår det. Den delen väntar och väntar på att du ska komma hem, hem till oss. Den delen väntar på att få höra förrådsdörren smälla igen på ditt vis, se dig genom fönstret komma gående, höra dig öppna dörren och säga ”hej” med din underbara röst… Den delen tror jag aldrig kommer att förstå att du aldrig kommer att komma hem mer. Den delen kommer föralltid att vänta på att du ska komma hem…

Nu är jullovet slut. Wilma började skolan i fredags och jag idag. Det har varit så skönt med lov…äntligen bara fått vara och gjort det som man själv velat göra…

Jag saknar dig Anton i varje andetag.
Jag hoppas att du hör, jag hoppas att du ser…

 Anton jag älskar dig ♥

 /Hanna Karlsson.