2 år

Anton.
Nu är datumen 13-14-15 september över. 2 år sedan du blev påkörd, 2 år sedan du blev hjärndöd, 2 år sedan du slets bort ifrån oss. Det känns så fruktansvärt konstigt och overkligt att det har gått 2 år...
2 år sedan jag såg dig, 2 år sedan jag pratade med dig, 2 år sedan jag hörde ditt underbara skratt, 2 år sedan jag såg ditt fina leende, 2 år sedan…

2 år av obeskrivlig sorg, saknad, smärta, tomhet, tårar, längtan. Saknaden och längtan efter dig som blir större och större för varje dag som går...Det finns inga ord som kan beskriva.
Allt känns fortfarande så overkligt. Allt som har hänt känns som en fruktansvärt hemsk mardröm... Det jag inte förstår och det som jag aldrig kommer att förstå är hur tiden kan fortsätta gå när det känns som att den har stannat? Våra liv har stannat, våra liv stannade den 13-14-15 september, 2007...

 Vi har fått livstid av obeskrivlig sorg, saknad, smärta, tomhet, tårar och längtan.

 Anton jag älskar dig


/Hanna Karlsson.


15 september 2007 - 2 år



2 år
15 september 2007 - 15 september 2009
Älskade Anton, idag vid klockan 01.35 slets du bort ifrån oss...

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.


14 september 2007 - 2 år



2 år
14 september 2007 - 14 september 2009
Anton, idag är det två år sedan du blev hjärndöd... 

Sekunder blir till minuter
Minuter blir till timmar
Timmar blir till dagar
Dagar blir till veckor
Veckor blir till månader
Månader blir till år
Ett år blir till
två år
Hur kan tiden fortsätta gå när den står stilla?


Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.


13 september 2007 - 2 år



2 år
13 september 2007 - 13 september 2009
Älskade storebror, idag är det 2 år sedan du blev påkörd.
Nu vid den här tiden låg du på sjukhuset...

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer
Författare Alf Henriksson

Vi har fått livstid av sorg, saknad, smärta, tomhet, tårar, längtan.

Anton jag älskar dig

/Hanna Karlsson.


Dagen innan

Anton.
Nu är dagarna snart här, dagarna när du slets bort ifrån oss… 13-14-15 september…
Älskade storebror. Imorgon är det den 13 september 2009… 2 år sedan du blev påkörd.
Det känns så fruktansvärt overkligt… Ännu ett år har gått utan dig älskade storebror. Hur kan tiden gå så fort? Hur kan tiden fortsätta gå när det känns som att den står still? Jag förstår inte, jag förstår inte… 2 år, det finns inga ord… det går inte att beskriva.


Idag för två år sedan levde du här hos oss… Älskade Anton, idag för två år sedan var det din allra sista dag här i livet…  Undrar vad du gjorde just nu för två år sedan?
 Vi alla var helt omedvetna om vad som skulle hända nästa dag, vad som skulle hända den 13 september 2007…

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.


Inga ord


Ibland behövs inga ord...


Anton.
Dagarna går och går… Det är idag den 8 september…
Dagarna 13-14-15 september är snart här, 2 år… Jag vill inte, jag vill inte…


Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.


Skola



Anton.

Älskade storebror.

Idag är det sista dagen på sommarlovet för mig och Wilma. Det känns så tråkigt och konstigt. Ännu ett helt sommarlov har gått... Ännu ett sommarlov har gått utan dig älskade storebror, andra sommarlovet utan dig... Det känns tråkigt att imorgon behöva gå till skolan igen. Tillbaka till de vardagliga rutinerna, till stressen, till allt skolarbete som ska göras hemma, tillbaka till att det är svårt att koncentrera sig när mina tankar är någon annanstans...


Jag ska nu börja mitt andra år på gymnasiet. Det känns så overkligt och konstigt.

För två år sedan hade du börjat ditt andra år på gymnasiet Anton... du gick bara någon vecka... Älskade storebror. Det känns så fruktansvärt konstigt att jag nu ska börja mitt andra år på gymnasiet... du fick aldrig gå klart ditt andra år...


Anton. Imorgon börjar Wilma femman. Det känns helt overkligt, femman. Wilma har börjat bli så stor. Anton, jag hoppas så innerligt att du kan se alla fina ord hon skriver till dig. Jag hoppas det så innerligt... Jag vet att du finns med Wilma hela tiden, jag vet att du finns med  oss hela tiden och att du är här hos oss... Jag finner inga ord som kan beskriva den stunden jag fick med dig Anton... Dina ord...det går inte att beskriva...


Wilmas blogg,
www.jagheterwilma.blogg.se


Det finns så oändligt, oändligt många frågor som hela tiden dyker upp. Fast att jag vet att jag aldrig någonsin får något svar kommer frågorna hela tiden... Vad hade du gjort nu till hösten? Hade du haft något jobb? Vad hade du haft för bil nu? Alla dina och pappas planer om din blivande bil. Ni hade så mycket idéer och tankar, så mycket prat... Så många drömmar, så oändligt mycket du såg fram emot... Alla dina bil drömmar som du längtade så mycket till...

  

Anton jag älskar dig

/Hanna Karlsson.


15:e augusti 2009 - 23 månader



15 september, 2007 - 15 augusti, 2009
Älskade Anton, idag är det 23 månader sedan du slets bort ifrån oss...

Vi såg Dig ligga där

Förstod inte

Vart hade Ditt leende tagit vägen, glimten i ögat?

Varför andades du inte?

Tystnaden spred ut sina vingar över oss

Ville inte förstå

Vill inte fatta att Dina tankar var bortblåsta

Att Dina drömmar var förstörda

Att Du aldrig mer skulle få känna vinden mot

Ditt ansikte

Se solen gå ned vid horisonten

Höra fåglarna sjunga i träden

Känna doften av sommaren

Ville inte förstå att anledningen till att Du inte andades

Berodde på att Du inte fanns

Det enda som finns kvar nu, av Dig, är vår saknad

Sticket i bröstet och tårarna längs våra kinder

Det enda som finns kvar nu är våra minnen

Och tystnad

Så mycket tystnad
Författare Okänd


Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

14:e augusti 2009


En av alla fina rosor hos dig Anton.


14 september, 2007 - 14 augusti, 2009
23 månader sedan du låg på sjukhuset...

Ännu en dag igen
Jag vaknar upp med tystnaden
Åh, står där lika vilsen som ett barn
Och som en våg kommer saknaden
Och den sköljer över mig
I samma stund ser jag sanningen
Jag ska leva utan dig
Sonja Aldén - Det är inte regn som faller

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

13:e augusti 2009



13 september, 2007 - 13 augusti, 2009

Anton.

Idag är det 23 månader sedan du blev påkörd...
Idag är det 23 månader sedan jag träffade dig, pratade med dig...
Jag förstår inte, hur kan tiden gå när den har stannat?
Nästa månad är det 2 år sedan du slets bort ifrån oss...
Denna månaden är datumen 13-14-15 på torsdag, fredag och lördag, precis som det var när du slets bort ifrån oss älskade storebror.


"Ett ögonblicks skillnad från en sekund till en annan,

och ingenting blir någonsin detsamma igen".

  

Älskade storebror idag är jag 17, 5 månader och 2 dagar...

Nu är jag äldre än dig... Jag vill inte, jag vill inte...

Så fruktansvärt konstigt.

Orättvisa.

Anton jag älskar dig

/Hanna Karlsson.


17 år, 5 månader och 1 dag



Anton.

Idag är det en dag som jag länge har fasat för. Idag är jag lika gammal som du var när du slets bort ifrån oss, 17 år, 5 månader och 1 dag. Det känns så fruktansvärt konstigt, konstigt... och så förbannat fel, fel, fel. Älskade storebror, jag vill inte bli äldre än dig i livet... Imorgon och alla andra dagar kommer jag att bli äldre än dig i livet... Jag vill inte, jag vill inte...


Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

Gotland




Anton.
Häromdagen kom jag hem från Gotland där jag varit i några dagar med Amanda.
På vägen hem kom jag på att du också har varit där Anton.
Du var där när du spelade handboll för flera år sedan...

Tack Amanda för underbara dagar!
Jag är så tacksam att jag har dig som vän. ♥



/Hanna Karlsson.


Min lilla bil



Anton, jag vill höra dina ord... vad du skulle säga... 
Jag hoppas att du ser, jag hoppas att du hör... 

Anton jag älskar dig

/Hanna Karlsson.

Tiden



Anton.

Tiden går och går...

Idag är det precis en månad kvar av sommarlovet för mig och Wilma. Sommarlovet har gått så fort, som det  alltid gör... Det är så otroligt skönt med sommarlov. Bara vara, göra vad man vill, ta dagen som den kommer...


Det är andra sommarlovet utan dig älskade storebror. Det är nu över 1 månad sedan din klass tog studenten, sedan du skulle ha tagit studenten... Det finns så oändligt många frågor... Vad hade du gjort nu Anton? Hade du jobbat och vart? Hade det i sådana fall varit ett jobb som du skulle ha fortsatt med till hösten? Hade du kört och fixat med din bil mycket? Så oändligt många frågor, men inga svar...


Det är nu över 22 månader sedan du slets bort ifrån oss Anton. Mamma hittade denna mening som beskriver så bra.


"Ett ögonblicks skillnad från en sekund till en annan,

och ingenting blir någonsin detsamma igen".


Jag kan inte förstå att du har varit borta ifrån oss i 22 månader. Var har all tid tagit vägen? Många gånger känns det som att jag inte hänger med. Vill inte att tiden ska gå. Tiden är en fiende, en ovän. Jag är rädd och kommer alltid att vara rädd för tiden, för ju mer tiden går desto längre tid är det sedan jag träffade dig, pratade med dig, hörde ditt underbara skratt, såg ditt fina leende...


Idag är den en vecka sedan vi kom hem ifrån Böda. Böda som du tyckte så mycket om.. Du är en del av Böda... Böda är så otroligt mycket minnen, minnen av dig. Det kommer aldrig någonsin att vara detsamma att åka till Böda utan dig Anton, aldrig någonsin. Det är så tomt, så tomt utan dig... Precis som alltid. Du fattas oss Anton, du fattas oss hela tiden...
 


  

Anton jag älskar dig


/Hanna Karlsson


15:e juli 2009



15 september, 2007 - 15 juli, 2009
22 månader.

Sorg-Saknad-Smärta-Tomhet-Tårar-Längtan

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

We Borrowed An Angel - Antons låt



Nu ligger Antons låt uppe på youtube. Det är Jennie Rundström som har skrivit och sjunger låten. Anton och Jennie gick i samma klass i flera år. I april 2008 tävlade Jennie med låten på melodifestivalen i sin skola i Torsås.


Om någon är intresserad av att köpa skivan med låten så får ni gärna höra av er till oss.

Skivan kostar 50 kr och överskottet av skivan går till Antons Karlssons Minnesfond.



Tack ännu en gång Jennie!


/Hanna Karlsson.

Studenten



Anton. Idag skulle du ha tagit studenten. Det skulle ha varit din stora dag idag. Dagen då du skulle ha slutat skolan, slutat hantverk, dagen in i arbetslivet, dagen in i vuxenlivet... Alla dina skolår skulle idag ha nått sitt slut... Du fick aldrig uppleva din studentdag. Det gjorde så fruktansvärt ont, ont, ont att stå där idag och se dina klasskompisar springa ut... du fattades Anton...

  

Sorg, saknad, smärta, tomhet, tårar, längtan.


Tack HVM3 och lycka till i framtiden!


Anton jag älskar dig


/Hanna Karlsson.


Wilma 11 år



Grattis på födelsedagen älskade lillasyster! ♥

En syster
En syster är ett stöd
och en hjälpande hand.
Hon är bunden till dig
med ett kärleksfullt band.

Som lilla...eller stora...
är hon dig ganska lik.
Hon finns i många minnen
och hon gör din levnad rik.

Det känns tryggt att hon vet
varifrån du kom,
att hon ser vad du gör
och att hon bryr sig om.

Med henne kan du dela
både sorger och skratt...
En syster är en gåva
-en ovärderlig skatt.
Författare Siv Andersson

/Hanna Karlsson.

Studenten



Anton.

Tiden går och går...

Det var nu länge sedan jag skrev här.


Älskade storebror, på fredag skulle du ha tagit studenten. Dagen då du skulle ha slutat skolan, slutat hantverk, börjat jobba, vuxenlivet... Det gör så fruktansvärt ont, ont, ont att du inte får uppleva din student...

Sorg, saknad, smärta, tomhet, tårar, längtan.

  

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.


20 månader




15 september, 2007 - 15 maj, 2009

I fredags var det 20 månader sedan du slets bort ifrån oss.

"Inte en dag utan längtan

Inte tanke utan saknad

Vi minns den dagen som igår

Den dagen vi aldrig förstår"

Okänd


Många tror att tiden gör allt bättre. Tiden gör det värre. Ju mer tiden går desto mer förstår jag att du inte kommer att komma tillbaka. Att ha en ständig fajt i kroppen, där en del förstår att du inte kommer tillbaka och där det fortfarande finns en del som tror att du kommer att komma tillbaka. Sorgen, saknaden, smärtan, tomheten, tårarna, längtan blir större för varje dag som går. Saknad och längtan efter dig Anton, efter att få träffa dig, längtar till dagen vi ses igen... Vi är föralltid amputerade, det är en enormt stor del som fattas oss... hela tiden, var sekund, var minut, varje timme, varje dag... Vi kommer aldrig någonsin att bli vanliga igen, vi är förändrade föralltid. Hela tiden känns allt så orättvist, varför du Anton, VARFÖR? Vi har fått livstid av sorg, saknad, smärta, tomhet, tårar, längtan...



Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.


Tidigare inlägg Nyare inlägg