13:e juni 2008



13 september 2007 - 13 juni 2008


Det är idag 9 månader sedan du blev påkörd Anton.

Vid den här tiden för 9 månader sedan fanns du på sjukhuset just nu.

Sjukhuset som blev det sista stället som du var på levande.
Du åkte inlines, något som du älskade,
men du kom aldrig hem mer.
Du kommer aldrig någonsin komma hem mer...


Amanda Angelöw
Suddenly everything's black
there's no shadows of grey at all
just black, and a place full of emptiness


We will never understand
why the world is so cruel
will never now, what happens then


Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.


Kommentarer
Postat av: Mamma Kicki

9 månader var tar tiden vägen?

Känns som tiden ändå stannat för mig.

Många tro att nu har det gått så lååååång tid och nu måste det vara bättre.

Då kan jag berätta att det blir bara jobbigare och jobbigare.

Första tiden var jag i ett vakuum där jag inte riktigt förstod att Anton faktiskt var död och det har tagit mycket långt tid för huvudet att förstå att det faktiskt är så här.

Ena delen av huvudet vet att han är död och den andra delen vill att det inte ska vara sant så de fajtas med varandra.

Saknadern och längtan efter min älskade son går faktiskt inte i ord att beskriva. Aldrigheten är mycket svår att tackla: att jag aldrig ska få ta i honom, aldrig får prata med honom, att jag aldrig ska få se honom går ur skolan, att jag aldrig ska få stå här hemma och se när han kommer körande med sin bil, aldrig får träffa hans tjej, aldrig får bli farmor ja listan kan göras hur lång som helst.

Och sen tro folk att nu är det nog bättre!!!

Vi lever ett liv vi inte vill leva och detta ska vi lära oss leva med och det tar inte 9 månader utan detta får vi kämpa med hela livet.

Varje gång jag går till hans grav tänker jag hur FAN kunde det bli så här och hur ska man orkar med det???

ATT BEHÖVA BESÖKA SIN SON PÅ KYRKOGÅRDEN!!!!

Nu är det snart semester och det är både skönt och hemskt första semestern utan Anton.

Kraften har försvunnit och hur ska man då orka göra något men för Wilma och Hanna måste vi orkar.



Jag träffa andra föräldrar i samma situation som vi och det är jätteskönt vi förstå varandra precis.

Den ena mamma säger att det skulle finnas en egen planet för oss och det har jag också känt många gånger.



Det har varit en tuff period nu.



Hanna och Wilma ni är helt fantastiska som fixat skolan så bra fast ni har haft det så tufft.

Jag älskar er !

Hanna GRATTIS till det fina stipendiet.



Kramar från Kicki mamma till tre underbara barn

ANTON HANNA WILMA



2008-06-15 @ 15:21:01
Postat av: Jenny

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: Det ena spåret var hans, det andra var Guds.



När den sista delen av hans liv framträdde, såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnads vandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.



Han frågade Gud om detta, "Herre, du sa att du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå, att du lämnade mig när jag behövde dig mest."



Herren svarade: Jag skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.





Jag vill tro att det är likadant för er, när ni har det som svårast är det någon som bär er.



Vi som inte själva drabbats kommer aldrig att kunna förstå hur ni känner och tänker. Allt vi medmänniskor kan göra är att låta er få tacklas med denna tragik på ert sätt, i ert tempo. Det går inte att säga att det kommer att ordna sig, för det kommer det inte att göra. Men med hjälp av vänner och familj kommer ni att klara av att leva med det!



Tack Hanna för en fantastisk blogg. Det är underbart att läsa allt du skriver om din älskade storebror!

Postat av: Hanna

Tack Jenny för dina ord. Det betyder mycket att folk bryr sig. Dina ord berörde oss verkligen ,tack ännu en gång!

2008-06-17 @ 18:17:56
URL: http://jagheterhanna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback