Anton.
Idag är det fredag, den 13:e april 2012.
Imorgon är det den 14:e april.
Din födelsedag.
Imorgon skulle du ha fyllt 22 år Anton. 22 år!
Imorgon kommer det vara ännu en gång till som vi går till din grav istället för att ha dig hos oss fysiskt.
Imorgon kommer det vara 5:e gången vi går till din grav på din födelsedag...
Det är så förbannat fel. FEL,FEL,FEL.

Jag hoppas och vet att du finns hos oss på ditt sätt,
imorgon.
Älskade storebror,
jag älskar dig av hela mitt hjärta♥

ditt hjärta är mitt hjärta,
mitt hjärta är ditt hjärta.

En av mina finafinafina födelsedagspresenter...specialgjord till mig...

Anton....Anton...
Nu har det gått ett bra tag sedan jag skrev något här. Det är nu redan mars månad och underbara våren här. De senaste månderna har jag jobbat grymt mycket. Det känns så skönt att veta att jag har jobb till sommaren och i sommar blir det sommarjobb. Som tur är kommer det några lugnare veckor nu framöver så jag får lite ledighet (fast det brukar ändra sig fort). Jag trivs så bra på särskolan, och jag känner att jag växer och lär mig nya saker varje dag jag jobbar där!

Mars månad innebär två födelsedagar. Mammas och min. Födelsedagar som aldrig någonsin blir detsamma att fira utan dig... Mamma fyllde den 1:e mars, jag hoppas du var med henne på ditt sätt under hennes dag Anton. Jag fyllde förra söndagen, den 11:e mars. Så nu är jag 20 år. 20 år!! En ålder du aldrig fick bli Anton. Det känns så förbannat FEL och orättvist. För det är du som ska vara äldre än mig Anton. Du är min storebror, STOREBROR. Allt är så fel, fel, fel... Den 14:e april skulle du ha fyllt 22 år. Ännu en födelsedag utan dig Anton...

Anton... i torsdags var det 4,5 år sedan du slets bort ifrån oss... Som så många gånger förstår jag inte tiden... Hur kan tiden gå, men ändå inte? Jag saknar dig mer och mer för varje dag som går Anton. Så många saker som jag skulle vilja uppleva med dig, som jag skulle vilja berätta för dig, höra dina åsikter om saker och din råd, se dig växa, så mycket... Så många drömmar som tog slut, som slets bort. Du kommer alltid fattas oss Anton. Du kommer alltid fattas mig. Det jag inte förstår och aldrig någonsin kommer att förstå är varför du? Varför du Anton? Varför vi? Varför? Varför och åter varför???? Varför skulle du, DU slitas bort ifrån oss. Älskade fina storebror...jag skulle göra vad som helst för att få sjunka in i din underbara famn och ta ett djupt andetag och andas in Anton doften... Jag tänker att du har en svart tjocktröja som du brukade ha...Se ditt leende, ditt underbara fina leende. Det härligaste och underbaraste skrattet. Jag älskar dig så mycket Anton och jag saknar så obeskrivligt mycket att ha min storebror här fysiskt...

De senaste veckorna har varit några dåliga veckor, en blandning av mycket...denna veckan är jag lite ledig...då ska jag bara vara...



Hos dig på min födelsedag.

Jag älskar dig nu&föralltid.
Världens finaste storebror.
/hanna.

♥♥♥

allra finaste syskon<3

Anton,
idag är det din namnsdag.
Älskar dig finaste storebror!

Bilderna är ifrån nyårsaftons morgon. Då var det en sån där fin vintermorgon, minusgrader, solen som sken och frosten hade lagt sig som ett glitter täcke. Då var Lisa och jag ute och promenerade, det var en av få fina vinterdagar denna vinter!

Det var ett tag sen jag skrev något här. Vi är redan inne i ett nytt år och i januari månad. December flög förbi och alla dessa tunga och jobbiga dagar är över, och det känns SÅ skönt. Alla dagar som hör till julen kommer aldrig att bli dagar att längta till eller tycka om, det kommer alltid vara någon som fattas, du Anton.

De senaste månaderna har bestått av väldigt mycket jobb för min del. Jag klagar inte, det är så roligt, då jag mestadels har fått jobba med det som jag trivs så bra med! Vid jul tog mitt vik på särskolan slut. Dock varade inte min arbetslöshet så länge eftersom jag har jobb nu några veckor framåt. Så jag tror det med jobb ordnar sig, hoppas på det.

Ett nytt år.
Ännu ett nytt år utan dig Anton. Tiden. Tiden. Tiden.
Detta året skulle du ha fyllt 22 år Anton, 22 år! 22 år så vuxet, tänker på, undrar hur du skulle ha sett ut nu?
Så många tankar och frågor...frågor som föralltid kommer att finnas och komma.
Och i och med frågorna kommer orättvisan, varför? varför du? Varför vi?
Varför slets du bort ifrån livet? Du älskade livet, du hade så oändligt många drömmar...som du skulle uppfylla, göra till verklighet...
Så oändligt många dagar, månader och år du skulle ha fått uppleva.
Du slets bort ifrån oss,
föralltid...
Finaste storerbror,
ser ditt leende framför mig, hör din underbara röst.
Tänk om det hade gått att få träffa dig bara för en stund,
bara för några sekunder, minuter...
Sjunka in i din stora famn.
Du fattas oss.
Jag älskar dig Anton av hela mitt hjärta.

Häromdagen hände det igen, det som händer ibland (och ofta när jag mår dåligt eller ska göra något som känns jobbigt). Jag kände så otroligt starkt att du var med mig, att du fanns vid min sida.
Det var som att hela jag fylldes av trygghet, att jag kände mig stark, jag kände att det fanns någon där vid mig,
det kändes som att det var du Anton.
...och det kändes så otroligt bra.
För du kommer alltid att finnas.
Du finns föralltid,
du finns alltid vid min sida.

/Hanna.

Flera gånger varje dag får jag bekräftat att du alltid finns med mig.
Idag var en sån dag också,
du finns Anton.
Du finns alltid vid vår sida.
Älskade storebror,
men jag vill ha dig här fysiskt här hos oss,
att du är här, nu och föralltid.
Kan inte denna hemska mardröm vara över?
Jag vill ha min storebror i livet, jag vill ha en hel familj,
jag vill ha allt som det var förut, som vanligt.
Jag hatar denna orättvisa värld.
Jag hatar....

Jag älskar dig av hela mitt hjärta nu & föralltid.

/hanna.