"Saknad går inte att beskriva i ord"

Anton.
Det är mycket nu Anton. Alldeles för mycket som ska göras och som ska hinnas med. Orken och motivationen börjar bli sämre. Jag vill ha sommarlov, vara fri och bara vara… Jag har fått sommarjobb Anton. I fem veckor ska jag jobba vilket känns alldeles lagom. Minns hur mycket du ville ha sommarjobb och längtade tills du fyllde 18 år så att det skulle bli lättare för dig att få jobb. Minns att du sa att du skulle jobba hela sommaren då. Minns att jag inte riktigt tyckte om att du ville jobba hela sommaren, jag ville ha min storebror hemma och att du skulle följa med till Böda… Du fick aldrig sommarjobba den sommaren som du längtade så mycket till…du fick aldrig…

Det är maj månad nu. Ännu en månad… Om en månad skulle det ha varit 1 år sedan du hade tagit studenten.  Så oändligt många frågor men aldrig någonsin några svar… Vad hade du gjort nu, jobbat? Frågor som inte har några svar…Denna aldrighet, denna smärta, denna ORÄTTVISA. Varför du? Varför vi?

Ibland önskar jag att saknaden gick att beskriva. Beskriva hur obeskrivligt mycket jag saknar dig och hur ont det gör. Ju längre tiden går desto längre tid är det sedan jag träffade dig. Varje dag är en dag mer sedan jag träffade dig. Varför fortsätter tiden att gå? Kan den inte bara sluta för det gör så ont, ont att tid går utan att du är här älskade storebror…

Jag hoppas att du är här oss hos, att du ser, att du hör…
Behöver det nu…
Älskade storebror.

 Anton jag älskar dig ♥

 /Hanna Karlsson.