Höstlov



Anton.

Det är fredag idag. Hela höstlovet har nu gått. Det har varit så himla skönt med lov, men som vanligt tar det slut alldeles för fort. Anton du hade säkert gillat att haft lov. Du hade säkert suttit där framför datorn eller tv: n när jag kom ner på morgonen. Jag kan höra dina steg när du går upp och går ner i trappan på morgonen... Du var så rolig Anton, när det var skola var du så morgontrött att du knappt tog dig ur sängen, men på helgerna och på loven gick du upp tidigt fast att du fick sova hur länge du ville. Älskade storebror.


Häromdagen tittade jag på videoklippet på dig. Jag har inte tittat på det på flera månader. Jag har inte kunnat göra det, fast att jag har velat. Jag har inte kunnat klicka fram det på datorn... det har inte gått... Det var underbart att se videoklippet på dig, men det var så fruktansvärt jobbigt. Tårarna forsade nedför kinderna och paniken blev stor. Panik över att du är borta, panik över att du aldrig någonsin kommer att komma tillbaka. Videoklippet varar i bara någon minut, men man hinner ändå få se så mycket som är så typiskt dig Anton. Att få se dig och höra din röst, dina rörelser, ditt underbara skratt, ditt leende, när du skojar...

Jag är så rädd för att jag ska glömma din röst. Även fast att jag är rädd för att glömma så tror jag att jag aldrig någonsin att jag kommer att göra det. Aldrig. Aldrig. Aldrig. 
Din underbara storebrors röst.


Kalmar FF vann mot Djurgården i helgen och Gefle i onsdags. På söndag spelar dem mot Norrköping! Hoppas på ännu en vinst. Jag hoppas att du ser, jag hoppas att du hör...

  

Anton jag älskar dig


/Hanna Karlsson.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback