Anton läser bilsport sommaren 2006 i Böda.

Anton.

Du har nu varit borta ifrån oss i 8 månader, en vecka och 3 dagar. Jag önskar hela tiden att jag ska vakna upp ifrån denna mardröm nu. För detta kan inte vara sant, detta kan inte vara verklighet. Det kan inte vara så att du är borta ifrån oss Anton. Det går inte. Hur ska vi någonsin kunna förstå att du är borta, att du aldrig någonsin kommer att komma hem mer?

8 månader i detta helvete till liv. Ett liv där vi lever med den obeskrivligt stora sorgen, saknaden, smärtan, tomheten, tårarna. Ett liv där det gör så fruktansvärt ont hela tiden. Ett liv där det varje morgon är lika svårt att ta sig upp ur sängen, att varje morgon önska att få fortsätta sova och slippa vakna. Ett liv där det varje dag är en kamp om att överhuvudtaget överleva dagen.

Saknaden efter det "vanliga" livet blir större för varje dag som går. Det "vanliga" livet där du levde älskade Anton. Det finns inget som jag hellre vill än att få tillbaka det livet. Det är min allra största önskan. En önskan som jag vet aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Livet kommer aldrig mer att bli som vanligt och vi kommer aldrig att må som vanligt.  Livet vi nu lever är så fruktansvärt onormalt... så onormalt det bara kan bli.

Anton. Jag har så många funderingar om hur livet skulle ha sett ut om du levde här nu. Det skulle ha varit din vår Anton. Äntligen skulle du fylla 18 år och få ta ditt körkort som du längtade så mycket till. Vid den här tiden som är nu hade du säkert ditt körkort och körde hur mycket som helst. Du och pappa höll säkert på att fixa och styla med din bil. Ni pratade säkert om massa planer ni hade för din bil och vad du skulle köpa här näst till den. Jag kan höra er ord. Det gör så fruktansvärt ont att du inte får uppleva detta Anton. 17 år och 5 månader var all den tid du fick här på jorden. Ditt liv hade knappt börjat och du hade så enormt mycket att se fram emot. Tänk att få se din lycka på din 18 års dag. Tänk att få se din lycka när du hade tagit ditt körkort. Tänk att få se din lycka när du kom körande i din bil. Tänk att få se dig och pappa fixa och styla med din bil, tänk att få se din lycka då. Så många av dina drömmar och planer hade blivit uppfyllda. Så mycket lycka, glädje och så många leenden.
Detta kommer aldrig att gå i uppfyllelse...

 

Sommaren är påväg Anton. Det känns både skönt att sommaren snart är här och inte. Det ska bli jätteskönt att slippa skolan, men själva sommaren skrämmer mig. För det kommer att bli den första sommaren utan dig älskade storebror. Alla dagar på sommarloven som vi har tillbringat här hemma tillsammans innan mamma och pappa fick semester. Det kommer inte att bli så i sommar, det kommer aldrig... Jag fick sommarjobbet som jag sökte, Anton. Jag blev så himla glad! Det känns så skönt att jag slipper att vara hemma själv så mycket och att jag har något att göra.

Förra veckan var pappa på skuteryd. Det hade varit denna månadens höjdpunkt för dig Anton. Du hade längtat och pratat om det hur mycket som helst.

Nu har grässtråna börjat komma upp hos dig. Det känns så konstigt, lustigt och obehagligt att det nu ska vara gräs över dig. Precis som med allt annat...

Morsdag idag Anton. 
 ♥ Grattis till vår älskade mamma på morsdag! ♥

Anton jag älskar dig ♥

  

/Hanna Karlsson.