Början på ett nytt år

image239
Anton.

Julen är över och det känns väldigt skönt. Jag har hela tiden velat att den skulle vara över. Denna jul var inte full med lycka som den brukar vara. Denna jul gjorde det fruktansvärt ont hela tiden. Lyckan fanns inte där. Bara enormt mycket smärta att du inte fanns hos oss och firade julen med oss. Jag hoppas att du på något sätt ändå fanns med oss.
Det har också blivit ett nytt år, år 2008. Du fanns inte hos oss igår heller. När 2007 blev 2008 var vi hos dig Anton, vi stod nere vid din grav. Vi fanns hos dig, jag hoppas att du såg oss Anton. Vi var nära dig. År 2007 var det året då ditt liv togs ifrån dig, du tvingades in i döden. Det är så fruktansvärt orättvist att du! Du Anton var tvungen att tas ifrån oss. Det är så fruktansvärt fel, fel, fel. Varför skulle det bli såhär? Varför, varför, varför. Jag förstår mig inte på livet. Allt är så orättvist. Det skulle inte ha blivit du Anton. Du hade så mycket kvar att leva och ge. Ditt liv hade nyss börjat. Så många drömmar som du hade. Jag hoppas att du fick några drömmar uppfyllda Anton. Jag hoppas det verkligen.
2007 är det värsta året i mitt liv.


Varje gång man går till din grav känns det så fel. Så fruktansvärt fel. Det är inte något som vi borde göra för att vara nära dig. Du ska leva här hos oss. Inte ligga på en kyrkogård. En kyrkogård fullt med gravstenar med namn på, människor som är döda. Gräsmattor som har varit uppgrävda, kistor som sänkts ner. Kyrkogårdar dit människor går med sorgsna ansikten och tårar som rinner nerför ens kinder. Kyrkogårdar som är så kyliga och gråa. Det enda fina som finns är ljusen som lyser. Där detta finns, finns också du. På en kyrkogård finns du Anton. Du ligger i jorden i din kista. Häromdagen var det 3 månader sedan din begravning. I 3 månader har du nu legat där nere i jorden. Det gör så ont när man går runt på kyrkogården och läser på gravstenarna. När man läser på ditt tillfälliga kors står det Anton Karlsson 14/4-90 - 15/9-07. Då tror man att man snart ska vakna upp från en hemsk mardröm. Men detta är verklighet. Det är en mardröm vi lever i.


Anton jag älskar dig


/Hanna Karlsson

http://www.jagheterwilma.blogg.se/


Kommentarer
Postat av: Wilma

Hej Hanna,jag tycker okså att det käns skönt att julen är över.Det va den hämska julen som jag någonsin har fyrat,det va ju någon som fatades hos oss.Det va ju Anton.Nott sont som hende Anton skulle ju inte hända han, de fick inte hända han.Han skulle ju finnas här hos oss för alltid!!!
Jag tycker att det käns konstigt att när någon dö så ska man ligga på en kyrkogord.Det käms så fel att Anton är död.Men de kommer alltid att vara Anton Hanna Wilma,de kommer ju alltid och vara det /Din lillasyster Wilma.

Postat av: Mamma

Mina underbara älskade barn det kommer alltid vara ni tre Anton, Hanna och Wilma
Jag älskar er. Anton kommer alltid att finnas med oss.
Många kramar Mamma

2008-01-03 @ 02:10:00
Postat av: Mia

Hej Hanna!
Jag ville bara skriva att jag tänker på er varje dag och särskilt under julen. Ni verkar vara en underbar familj o det känns så fel att en så hemsk tragedi ska hända.
Du skriver så vackert och fint om din bror och ta väl hand om dig.
Många kramar från Mia. (Mamma till Isac som går på delfinen där din mamma jobbar.Vi saknar henne. Hälsa så gott.)

2008-01-04 @ 15:29:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback