Anton.

Jag sitter här och tänker på dig, som jag alltid gör. Just nu ser jag bilden av ditt hår framför mig. Jag känner känslan av hur det är att dra mina händer genom ditt hår. Ditt underbara hår, älskade storebror! Ditt hår är något alldeles speciellt. Det är så tjockt och grovt på strået. Att dra mina händer genom ditt hår var alltid något alldeles speciellt. Jag kan känna känslan av ditt hår under mina händer. Det är en känsla som aldrig kommer att försvinna, aldrig någonsin. Den finns bevarad i mig föralltid. Jag bär med mig den känslan varje dag.

Ditt hår växte så fort, du fick klippa det så ofta. Jag minns en gång då du nästan hade klippt bort allt hår. Jag minns att varje gång när jag såg dig fick jag titta till en extra gång för att det var så ovant att se dig i så kort hår. Alltid när du skulle till gymmet gick du in i badrummet och fixade frillan. Vi sa till dig att det kanske var lite onödigt eftersom frillan ändå skulle förstöras. För det var så du sa "ska bara gå och fixa frillan." Men du sa att du inte kunde gå ut så som du såg ut i håret. Jag kan se dig framför mig, när du står där i badrummet med vax bruken framme. Jag kommer aldrig någonsin att få se dig göra detta mer. Aldrig någonsin.

På mornarna när du och jag var hemma blev du ibland så arg över ditt hår för att det blivit för långt så att du inte kunde fixa det. Men ibland sket du i frillan, för då skulle du ha keps istället. När vi var mindre och jag inte kunde sova låg jag ofta och luktade i ditt hår. Ditt hår är något speciellt. Anton håret. Det är minnen som aldrig försvinner. Jag önskar så att jag fick se dig komma hem med en nyklippt frilla, se dig fixa frillan innan du åker till gymmet, jag vill kunna dra mina händer genom ditt hår. Jag vill ha dig här nu Anton, nu och föralltid.

Jag drog mina händer genom ditt hår så många gånger när du somnat in. Jag ville bevara den känslan av ditt hår hos mig. Jag ville att känslan av ditt hår skulle fastna på mina händer föralltid. Det gjorde den, för den finns där hela tiden. Dagen innan begravning när jag såg dig en sista gång, drog jag mina händer genom ditt hår för sista gången. Det var sista gången i mitt liv som jag fick känna ditt underbara hår under mina händer. Jag fixade också då frillan på dig. Jag tog håret sådär på sidan som du alltid hade. För jag ville att ditt hår skulle vara fint, ditt hår som du alltid var så noga med och som alltid var så fint. Jag hoppas att du kände eller såg att jag fixade till din frilla. Jag gjorde det inte lika bra som du gjorde, men jag ville att du skulle ha ditt hår fint. Jag vill ha dig här nu Anton, nu och föralltid.

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.