Torsdagen den 13 september 2007

Anton.

Idag är det hela fyra veckor sen olyckan hände. Torsdagen den 13 september 2007 är dagen då allt hände. Det är dagen som förändrade våra liv föralltid. Det var den dagen som gjorde att du var tvungen att lämna oss. Våra liv kommer aldrig att bli som förut. Ditt liv kommer aldrig att bli som förut. Vi står kvar här utan dig. Du finns inte hos längre, du är borta. Jag kan inte förstå det. Jag kommer aldrig att förstå. Du är borta Anton, älskade underbara storebror. Jag kan inte förstå att jag har orkat leva utan dig i fyra veckor. Det har varit dom värsta veckorna i mitt liv. Jag kan verkligen inte förstå hur jag har orkat. Jag förstår inte hur jag kommer att orka leva utan dig. Du som är min älskade storebror och allra bästa vän. Just nu känns det som att jag aldrig kommer att klara mig utan dig Anton. Jag vill inte leva utan dig! Älskade storebror. Det är dig som jag har växt upp med. Det är du som är min absolut största förebild. Det har du alltid varit och kommer alltid att vara. Jag älskar dig så fruktansvärt mycket Anton, det går inte att beskriva hur mycket. Jag kommer alltid att göra det, alltid.

Du och jag har alltid haft en väldigt fin relation till varandra. Du har alltid varit min bästa vän, du har alltid funnits där. Vi har alltid kunnat prata om allt. Så mycket saker som vi har gjort tillsammans, ALLA UNDERBARA MINNEN MED DIG! Jag vet verkligen inte hur jag ska klara mig utan dig. Det känns som att det aldrig kommer att gå. Jag vill inte leva utan dig, jag vill verkligen, verkligen inte det. Du är verkligen allt för mig. Du är den bästa. Jag klara inte det här Anton. Det kommer aldrig att gå. Aldrig. Jag är helt trasig. Jag gör snart sönder av sorg, smärta, saknad och ilska. Denna enormt stora saknad efter dig. Jag vill att du ska vara här, nuuu! Du ska var här hos oss. I snart fyra veckor har du varit borta ifrån oss nu och fler kommer det att bli. Jag vill inte att det ska bli mer. Du ska komma hem NU! Du ska komma in till mig nu, sätta dig här jämte mig. Jag vill se ditt underbara leende igen och höra ditt underbara skratt.

För varje dag som går blir saknaden ännu större. Denna enormt stora saknad är något som inte går att förklara med ord. Jag skulle verkligen göra allt för att få allt det här ogjort. Om jag kunde så skulle jag spola tillbaka tiden så att jag kunde säga till dig att du inte skulle åka inlines. Jag har tänkt detta OM så många gånger. Om jag hade gjort så, om jag hade sagt så, om, om, om, om. Men vem hade trott att detta skulle hända. Du skulle ju komma hem igen, oskadd. Du kom aldrig hem igen. Du kommer aldrig att komma hem mer, aldrig.

Anton, Kalmar FF vann mot Örebro häromdagen!

Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldels för tidigt
Jag fick låna en ängel
För en stund


Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

Min älskade underbara dotter.
Det är en tung och svår tid och det kommer att gå upp och ned. Häromdagen när Lisa och jag gick på morgonen skulle vi kolla om ljusen brann hos Anton.
När vi kom fram till kyrkogården tänkte jag vad "fan" gör vi på en kyrkogård. Det är sant jag ska gå till Anton på kyrkogården han ligger ju där. Nej det är helt sjukt. 17 år och begravd. Min och Anders älskade son, din och Wilmas storebror.
Jag vet hur nära ni stod varandra och det gör mig så ont att se alla runt mig lida så fruktansvärt mycket. Jag själv känner mig helt tom, utmattad och det känns som att jag är trasig. Jag kan inte ens gråta längre mina tårar har tagit slut. Mina dagisbarn undrade om jag gråter och jag svarade att tårarna tagit slut och då frågade de om jag aldrig får tillbaka dom.
Hanna vi kämpar tillsammans och jag tycker det är helt fantastiskt att så många männniskor visat på ett eller anant sätt att de tänker på oss TACK ALLA!!!!!!
Kram din Mamma

Hanna du skriver så fint man blir så berörd ska du veta. Ni ska veta hur mycket jag tänker på er hela tiden och önskar att allt detta inte vore sant.
Många kramar
Annika

Hanna, tårarna rinner. Återigen.
Tänker på dig vännen. (L)

tänker på dig gumman

var bra du skriver hanna och vad mycket du kan skriva och vilka fina kort du har där./kram & puss syrran wilma

Hanna, du är helt underbar. Jag beundrar dig verkligen och jag lovar att jag ska ställa upp för dig så mkt det bara går. Jag vet att jag aldrig kan ge dig Anton tillbaka igen och att jag inte kan lindra smärtan du känner, men om det är någonting jag kan göra så lovar jag att finnas här för dig

hanna, jag lider så enormt med dig. du ska veta att jag tänker på er konstant, kan inte fatta att det har gått fyra veckor. känns som att allt står still.

Lilla gumman, livet är så grymt orättvist. Den ena dagen är verkligen inte den andra dagen lik.

Tårarna bara rinner när man läser! Du är så duktig på att skriva Hanna!

Jag finns här om du vill prata.!

Jag har aldrig läst någonting som berört mer än dina inlägg Hanna. Du skriver verkligen jättefint. Jag tänker på er väldigt ofta.
Det är bara att peta på mig om du vill prata, underbara du :)

Du är så stark Hanna, så himla stark. Tårarna rinner hela tiden när man läser vad du skrivit. Det berör verkligen, du är så himla duktig. Jag tänker på dig varje dag, och även om vi inte är jättenära, så finns jag, precis som alla andra för dig, hoppas du vet det, och inte tvekar på att prata med någon.

Så otroligt fint och starkt av dig .

jag beklagar det som har hänt, jag vet inte vem du är & du vet inte vem jag är heller, men jag ville bara säga att dt du skrivit om din bror Anton var så otroligt fint, jag har suttit här med trårar i ögonen under hela tiden som jag läst detta. Jag hoppas verkligen allt blir bättre. Sen vill jag bara att du ska veta att din bror Anton kommer finnas med dig och hans nära & kära, bara från en helt annan vinkel, en vinkel uppifrån ! ta hand om dig hanna .