Söndagen den 28 oktober
Bilden har jag fått av Malin.
Anton.
I veckan var dom från din skola här. Dom lämnade boken som man har fått skriva i på Åkrahällskolan. Så många som har skrivit i boken och så fint dom har skrivit!
Anton vi har skapat en minnesfond för dig. Minnesfonden ska gå till hantverksprogrammet. Du kommer alltid att leva kvar på hantverk, alltid. Det har kommit in så mycket pengar till fonden. Det är helt otroligt Anton att det har kommit in så mycket pengar.
Tack till alla ni som har skänkt pengar till Anton Karlssons minnesfond!
Det gör så ont att leva utan dig Anton. Var sekund utan dig gör det så fruktansvärt ont. Jag önskar så att jag fick träffa dig igen Anton. Bara för en minut eller två. Bara se dig och få säga några ord till dig. Det finns så mycket som jag vill säga. Hur mycket vi älskar och saknar dig, hur många människor det är som bryr sig om dig. Det finns så mycket som jag skulle vilja säga till dig. Men jag kommer aldrig att få säga det till dig. Anton, jag önskar så att du ser oss. Att du ser och hör oss. Tänk om du ser oss, men du får inte någon kontakt med oss. Du kanske står jämte mig här nu och försöker prata med mig. Men du får inget svar, jag ser inte dig. Jag vet att du finns nära oss Anton. Jag har känt din närvaro så många gånger. Du hjälper oss. Du tar din hand i våra och hjälper oss att vandra utan dig. Vi vandrar med dig. Du finns hos oss. Jag vet det. Älskade storebror.
Anton, det är höstlov nu. Jag vet att du hade sett fram emot det så mycket. Du skulle haft praktik i fyra veckor på Rydéns och sen höstlov. Du skulle vara borta ifrån skolan i en hel månad. Men du fick aldrig vara på din praktik och du kommer aldrig att få ha höstlov. Det kommer inte att vara du och jag hemma på höstlovet. Det kommer aldrig mer att bli så. Du kommer inte att sitta här nere vid datorn när jag kommer ner, du kommer inte att gå och göra din havregrynsgröt, vi kommer inte att kolla på film som vi alltid brukade göra på lovet.
Idag är det en månad sedan begravningen. 28 september var datumet då du begravdes. Fast att det känns som att jag står och trampar och livet står still så går tiden ändå väldigt fort. Begravningen känns så långt borta. Idag är det en hel månad sedan du begravdes. I en hel månad har du nu legat i jorden. Jag kan fortfarande få tankar om att jag skulle vilja gräva upp och se skalet av dig igen. Fast att ditt skal ligger nere i jorden där det är kallt så har du nog ändå förändrats mycket sen jag såg dig sist. Du hade redan förändrats lite när jag såg dig dagen innan begravdes. Men det känns så obehagligt att ditt skal ligger i jorden. Älskade storebror du ligger i jorden. Det är så overkligt. Det är speciellt att gå till dig. Jag gillar att gå till dig. Jag behöver gå till dig Anton. När jag står hos dig känns allting så bra. Du är nära mig och den känslan av din närhet är underbar.
Nu gäller det för Kalmar FF! Klockan 15.00 smällde det, Kalmar möter AIK.
Vinn nu Kalmar! Gör det för Anton. ♥
"Cause, it´s true, I am nothing without you"
Sum 41 - With me
Anton jag älskar dig ♥
/Hanna Karlsson.
Hej alla som läser Hannas blogg det är jätteroligt att ni läser. Hannas lillasyster Wilma som är 9år har också öppnat en blogg
www.jagheterwilma.blogg.se
Kram Kicki
Hanna jag tror som du att alla våra förlorade ser oss nånstans ifrån. Det måste de göra... Jag hoppas att de ser oss och ler, att de är lyckliga. Mer begär jag inte.
Att du klarar det här gör mig så glad, du är en förebild för mig och säkert många andra. :)
Hanna
Alla våra kära som vi har förlorat tror jag också finns med oss på ett eller annat sätt och hjälper oss att gå vidare i livet, precis som du sa så går dom nog hand i hand med oss, för vad kan annars styrkan komma ifrån.......när allt känns fördjävligt
Du har en enorm styrka och kraft och delar med dig så mycket till så många hela din familj är fantastisk ni finns i våra tankar så mycket kramar Helena
Hej Hanna!
Du är så fantastisk på att skriva och uttrycka dig i ord. Du och din familj finns i våra tankar varje dag. Hoppas att du får ett bra lov trots allt och att praon blir bra nästa vecka. Vad skönt att det löste sig till sist. Många kramar Fia
Hej Hanna
Du är helt otrolig på att skriva i din blogg, du skriver så levande och känslosamt. Vi är många som läser och känner med er hela tiden, det går inte en nästan inte en timma utan att mina tankar har varit hos er, och dina inlägg på bloggen gör att man känner sig lite delaktig i det oerhört hemska som inte ska få hända men som har hänt. Hoppas att lite höstlov gör att ni får vila ut lite och hämta krafter för det behöver ni.
Massor med kramar från mig och min familj.