Anton

Ännu en dag har gått. Ännu en dag utan dig storebror. Hur mycket jag än vill att tiden ska stanna upp så går tiden lika fort som den alltid har gjort. Jag skulle vilja att tiden stod stilla ett tag. Jag vet inte varför egentligen men just nu känns det bara som att dagarna, veckorna och månaderna flyger iväg. Vissa dagar känns det som att tiden står helt stilla. Men då tycker jag att tiden borde gå fortare. Jag har varit med om så mycket de senaste dagarna, veckorna och månaderna. Allt det som jag har gått igenom och som jag går igenom hoppas jag att ingen ska behöva gå igenom. Detta är något som jag verkligen inte vill gå igenom men som jag är tvingad till. De senaste dagarna har jag tänkt mycket på det som har hänt i mitt liv de veckorna och månaderna. Allt har gått så fort. Det är så mycket som vi har fått gå igenom. Ibland sitter jag och läser igenom mina gamla blogg inlägg för att komma ihåg. Ibland känns allt så långt borta, men ändå så nära. Allt som vi har fått gå igenom, saker som vi har fått göra. Jag minns så väl när jag satt och skrev din dödsannons. Det kändes så fruktansvärt fel! Jag tänkte hela tiden "varför gör jag det här, varför, varför". Det kändes så otroligt fel att jag satt och skrev en dödsannons till dig min 17 åriga storebror. Det är så många saker som vi har fått igenom som jag har känt så inför. Att välja ut gravplats var en otroligt jobbig och tung bit. Den dagen vi skulle välja ut gravplatsen hade jag fasat inför länge. Vi valde ut en plats på kyrkogården och det kändes så fel. Du skulle ju inte ha en plats på en kyrkogård. Du skulle finnas här hemma hos oss och inte i jorden på en kyrkogård. Allt är så overkligt. Att det här bara händer är så ofattbart. Chocken har inte lagt sig än. Jag lever fortfarande i en chock. Varje morgon när jag vaknar får jag säga till mig själv flera gånger "Anton är död, Anton är död". Jag måste säga det till mig annars tror jag inte att det är sant. Ibland tror jag att jag vaknar upp från en mardröm, men det är verklighet. Denna chock. Chocken att du skulle dö, att du skulle tas ifrån oss. Helt plötsligt skulle du inte leva bland oss längre. Jag tror att vi kommer att leva i denna chock länge. Det tar tid innan den lägger sig. Jag har inte tagit in allt som har hänt än. Jag tar in en liten bit i taget. Det är så det fungerar. Jag måste ta in en bit i taget för att orka. Om allt skulle komma på en och samma gång skulle det bli för jobbigt. Det känns fortfarande som att du bara har åkt iväg Anton, att du snart ska komma tillbaka. Komma in i huset, se ditt underbara leende och höra ditt underbara skratt. Tänk om det kunde vara så, att du bara har åkt iväg för ett tag och att du snart kommer hem igen. Du har åkt iväg Anton, du har åkt iväg föralltid. Du kommer aldrig någonsin hit mer. Det gör så fruktansvärt ont att veta. Du kommer aldrig någonsin hit mer. Livet är så jävla orättvist... Jag hatar det!

Det var så fint på kyrkogården igår och idag. Nu är det inte bara hos dig det lyser utan hos nästan alla lyser det. Det är så underbart vackert när det är så mycket ljus tända på kyrkogården. Det finns ljus i allt mörker. Det var så mycket folk på kyrkogården igår. Det var så fint att det var så mycket människor som det annars inte brukar vara. I vanliga fall brukar det bara vara ett fåtal människor. Men igår var det verkligen fullt med folk.

Ljusen som lyste på kyrkogården lyste för dom döda. Människor som inte längre lever bland oss men som lever, men som finns hos oss. Anton det har varit så många hos dig. Det är så många som har varit och tänt ljus och lagt blommor hos dig. Det är så otroligt fint hos dig.

Du har den platsen som lyser mest. Du lyser mest älskade Anton!

Alla Helgons Dag är en fin dag. Det är en dag som är till för att tänka extra mycket på dom människorna som har lämnat jorden. Det är så otroligt fint att man tänder ljus som Det så som lyser i mörkret. Det är så många människor som har lämnat våran jord. Så många människor som har lämnat oss kvar i en stor sorg och saknad. För många människor var det dags att lämna jorden. Dom hade levt ett långt liv. För andra var det alldeles för tidigt. Människor som hade så mycket mer att ge, så många fler år att leva men som hastigt ryks ifrån oss. Igår på minnesstunden i kyrkan lästes alla upp som dött i Nybro församling under året. Dom flesta var mycket gamla det var fåtal som unga. Anton du var en av dom. Det gjorde och det gör så ont att höra någon säga, Anton Karlsson 17 år. 17 år är alldeles för lite. Det var inte din tur Anton. Du hade så mycket tid kvar att leva. 17 år var allt du fick här på jorden. Varför tas dom unga ifrån oss när det istället kunde ha blivit någon gammal som hade levt sitt liv? Ditt liv hade just börjat Anton. Det kunde ha blivit någon annan. Någon som var så mycket äldre och som kanske till och med ville dö. Men det blev du. Så fel, fel, fel.

Tack till alla ni som har varit och tänt ljus och lagt blommor på Antons grav.

Tack för den otroligt fina ängeln som nu sitter på Antons kors. Tack!

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.