Ulf Lundell - Öppna landskap
Jag trivs bäst i öppna landskap,nära havet vill jag bo,
några månader om året, så att själen kan få ro.
Jag trivs bäst i öppna landskap, där vindarna får fart.
Där lärkorna slår högt i skyn, och sjunger underbart.
Där bränner jag mitt brännvin själv, och kryddar med Johannesört,
och dricker det med välbehag, till sill och hembakt vört.
Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo.


Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ,
ingen kommer in i min närhet, som stänger in och stjäl.
Jag trivs bäst när dagen bräcker, och fälten fylls av ljus,
när tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus.
Men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt,
när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt.
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ.


Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,
när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti.
När det klara och det enkla, får råda som det vill,
när ja, är ja, och nej, är nej,och tvivlet tiger still.
Då binder jag en krans av löv, och lägger den runt närmaste sten,
där runor ristats för vår skull, nån gång för länge sen.
Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri.

_____________________________________________________________________

  Idag har jag tagit farväl. Ännu en människa har lämnat oss här på jorden, ännu en människa som tagit farväl. Tagit sitt sista andetag, tyckt att tiden var inne att lämna jorden. Men tiden är aldrig inne, en människa är aldrig redo att lämna jorden. Jorden så vacker och underbar. Varför lämna de? Men det är någon som gör att människor lämnar oss här på jorden, varför? Varför bara lämnar dom oss? Tar sitt sista andetag och man inte hinner inte säga farväl. Tiden är aldrig inne för en människa att lämna jorden, vi människor i närheten är aldrig redo att säga farväl. Ibland kommer döden som en chock, andra gånger mer väntat. Jag har varit med om båda chockdödsfall och väntade dödsfall. Jag vet inte vilket jag föredrar, jag tycker inte om något ut av dom. Döden är hemsk, borde inte finnas. Varför låter man inte människor vara kvar här på jorden, låta dom leva sitt liv, sprida glädje och leva livet. Varför tar någon ifrån oss de fina människorna? Varför låter någon inte dom vara? Livet är orättvist. 

 Du var en fin människa som jag kände länge. Jag träffade dig mycket. Jag upptäckte både bra och dåliga sidor hos dig, precis som hos alla. Du betydde något för mig. Du var en väldigt snäll människa som brann för mycket. Nu på dom senare åren har jag inte träffat dig så mycket. Jag önskar att det hade blivit mer. Jag har många minnen av dig, minnen som aldrig försvinner. Idag är en dag som jag ska minnas och glädjas över att jag har fått träffa dig och lära känna dig.  Jag hoppas att du har kommit till en bra plats nu. Kanske du är en ängel där uppe i himmeln som sitter och kollar ner på mig? Vem vet. En ängel som hjälper oss människor och gör jorden till en bättre plats. Jag hoppas att du hann göra och säga dom sakerna här på jorden som du ville ha gjorda och sagda. Idag är dagen som vi tog farväl av dig, du är nu på en annan plats. Änglarna har kommit och hämtat dig. Jag hoppas att du kommer att trivas på den platsen som änglarna för dig till.
Tack för allt!  


I livet vi ej träffas mer den sista hälsning vi kan ge
Vila i frid


/Hanna.♥