Orättvisan kommer som ett slag, griper tag i varenda del i min kropp.
Hela jag skriker, VARFÖR? varförvarförvarför.
Slaget gör ondare och ondare.
Orättvisan har bosatt sig inom mig, föralltid.
Den slår mig, ofta, ofta, ofta.
Varenda slag gör så förbannat ont och jag vill bara skrika.
I samma stund som orättvisan kommer bildas också ilskan.
I nästa stund känns det som att hela kroppen bara faller, faller av saknad.
Denna saknad som bara blir större och större för varje dag som går.
Denna saknad som inte går att beskriva med ord, aldrig någonsin.
Denna saknad som jag egentligen vill kunna beskriva.
Vill kunna beskriva för att andra ska förstå hur mycket jag saknar dig.
Denna saknad som bara kommer att bli större och större för ju mer tiden går.
…och denna hemska tiden.
Jag hatar tiden.
…och kommer alltid att göra det.
Tiden går, men ändå inte.
Den har stannat.
Föralltid.
Älskade storebror.
Inga ord kan någonsin förklara, beskriva…

/Hanna.

Ditt hjärta är mitt hjärta
Mitt hjärta är ditt hjärta
♥

kärlek. 

Anton, finafina du.
Tiden går…precis lika fort som vanligt. Just nu vill jag bara att tiden ska stanna. Jag har en känsla av att denna vår kommer att gå superfort, vilken den redan har börjat göra. Nu har jag snart gått en hel månad på min sista termin (!) i skolan. Den 10:e juni tar jag studenten! Det känns helt sjukt. Jag som nyss började gymnasiet. Jag har blandade känslor inför att detta är min sista termin. På ett sätt ska det bli väldigt skönt att slippa allt skolarbete och slippa vara fast i skolan. På ett annat sätt gör det så ont och känns så ledsamt att ta studenten. Jag kommer verkligen att sakna min underbara klass så mycket. Eftersom vi är så några i klassen har vi verkligen blivit som en liten familj, min andra familj. Jag är så otroligt glad att jag valde just omvårdnad och att jag hamnade i min klass med alla fina människor. Snart har vi praktik i hela 6 veckor också, vilket gör att vi kommer att gå ännu mindre i riktiga skolan. Just nu har jag inte så stor lust med praktik, men det är alltid så när jag ska ha praktik. Det brukar bli bra när jag väl är där.


En väldigt vanlig fråga som jag får nuförtiden är vad jag ska göra efter studenten. Jag har egentligen inte något bra svar. Jag önskar att jag hade mer bestämt för då skulle det vara lättare. Istället är mitt svar att jag vill jobba, jag hoppas på att jag kan få vara vikarie på lite olika ställen inom vården. Så det är min plan. Jag är varken motivation eller ork till att läsa vidare utan det är något som jag ska göra senare. Jag vet att min motivation och ork någon gång kommer att komma tillbaka och då ska jag läsa igen. Men nu vill jag bara jobba och tjäna pengar. Så många år som man har gått i skolan så behöver jag verkligen en paus. Jobba, tjäna pengar, resa och bara vara! Och till sommaren ska jag sommarjobba där jag jobbade förra året. Så lite har jag minsann bestämt! Jag hoppas att du tycker att jag ska göra rätt Anton. Jag vet själv hur mycket du längtade till att få jobba efter studenten...alla dina drömmar...

Den senaste tiden har varit fylld av oro och rädsla. Lilla Lisa har varit sjuk. Vid jul trodde vi att hon hade fått urinvägsinfektion, men det visade sig senare vara urinsten. Så förra veckan opererades hon och 8 små stenar plockades ut. Hon opererades på måndagen och fick komma hem på tisdagen. Så det var dagar fyllda av enorm oro… Det var så skönt när hon fick komma igen. Förra veckan var hon väldigt trött och inte alls så pigg. Denna veckan är hon piggare och är till och med så pigg att hon puttar ner alla kuddar när vi inte är hemma. Lilla Lisa♥

När jag skrev på mitt projektarbete hittade jag en mening som en som förlorat sin son skrivit och som stämmer så bra,
”Sorgen har bosatt sig i mitt hjärta och jag lever i sorgen”.

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna. 

En vägg fylld av minnen

♥

finafinafina storebror.


Anton.
Idag har du namnsdag.
Anton betyder den ovärdelige.
♥♥♥

/Hanna Karlsson.

Anton.
Nu var det ett tag sedan jag skrev någonting här. Tiden går och går… Det har nu redan hunnit bli den 23:e december, dagen innan julafton. Ännu en gång tiden, tiden…som går så fort, fort…Känns så konstigt att det redan är jul, för var har denna höst tagit vägen? Vad har jag gjort? Konstigt, konstigt.

Fjärde julen utan dig Anton. Älskade storebror, du fattas oss. Du kommer alltid att fattas oss. Imorgon kommer du inte finns hos oss fysiskt, ingen Anton som kommer ner för trappan på morgonen, ingen Anton som äter frukost med oss, ingen Anton som vi får köpa julklappar till, ingen Anton som kommer att äta med oss, ingen Anton som kommer öppna julklappar, ingen Anton… jag skulle kunna fortsätta i oändligheten… 

Imorgon kommer vi istället att få gå till din grav, skotta bort snön som gör mig så ledsen eftersom den gömmer allt, vi kommer att borsta bort snön från blommorna som vi har gett dig som ”julklapp” och tända våra ljus…Imorgon kommer hela min kropp skrika och streta emot när jag går in på kyrkogården. Vad gör jag här? Min storebror ska inte vara här. Orden varför och orättvisa kommer att höras inom mig. VARFÖR?? Allt är så fel, fel, FEL. 

Det finns bara en önskan, en önskan som är så stor, en önskan som inte kan gå i uppfyllelse. Att du kommer tillbaka, att du kommer till oss, att allt blir som vanligt igen, att vi blir en hel familj igen…
 

Saknad
Saknad
Saknad
Saknad

Du finns med oss, nu och föralltid.
Jag älskar dig storebror av hela mitt hjärta.
”Det som kommer från hjärtat går till hjärtat oavsett avstånd”- Dina ord som finns med mig hela tiden. 

/Hanna Karlsson.

Storebror, Anton ♥

♥♥♥

Älskade fina storebror ♥

Finaste lilla Lisa hos Anton
♥♥♥

Jag har varit med om dig.
Jag kan aldrig förlora dig.
Jacques Werup

♥♥♥

Idag är det 3 år sedan du begravdes...

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

Anton.
Det har blivit höst på riktigt nu.
Kallt.
Löv som faller.
Blåser.
Mörkret som kommer tidigt. För tidigt.
Tycker inte om det.
Tycker inte om att jag inte har någon motivation.
Motivation till skolarbetet.
Motivation till mitt projektarbete.
Kommer inte igång.
Samtidigt som oändligt många tankar vill hamna i text.
Jag vill komma igång.
För jag vet precis hur jag vill ha det,
men motivationen är inte där den brukar vara.
Som tur är så är det sista dagen imorgon i skolan för denna veckan.
Vi har studiedagar torsdag och fredag.
För 3 år sedan var den 28:e en fredag, en studiedag.
Dagen då du begravdes…
Älskade storebror.

Saknar dig.
Hela tiden.
Saknar att ha min storebror i mitt liv fysiskt.
Saknar att ha alla mina syskon i livet fysiskt.
Saknar att vara en hel familj.
Saknar dig, saknar Anton, saknar ditt prat, saknar din röst, ditt skratt, ditt leende, saknar att höra dig prata om gymmet, saknar ditt och pappas bilprat, saknar att se på tv-program med dig, saknar att se dig sitta vid datorn, saknar att få se dig liggande i hela soffan när du tittar på tv, saknar din lukt, saknar att få tjata på dig att du ska gå upp på morgonen, saknar att få höra dig smälla igen förrådsdörren och se dig komma gående in till huset, saknar att äta frukost, middag, kvällsmat med fem personer runt bordet, saknar att få säga Anton till dig, saknar att ha någon som tjatar om att jag tar för lång tid på mig i badrummet, saknar allt…

Var du än är så finns du alltid.
Du finns föralltid.
Jag vet att du finns här hos oss på ditt vis.
♥


Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

3 år.
3 år sedan du slets bort ifrån oss.
Det finns inga ord som är tillräckliga,
Det finns inga ord som kan beskriva.
Sorg, saknad, smärta, tomhet, tårar, längtan.
Du fattas oss hela tiden Anton.
Varenda del i min kropp skriker efter dig,
Varenda del i min kropp saknar dig.
Varenda del i min kropp längtar efter dig…

3 år, men jag kan ändå inte förstå…Älskade storebror.
I mitt hjärta, i mina minnen och i mina tankar du aldrig försvinner.
Du finns föralltid.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta nu och föralltid.

”Det som kommer från hjärtat går till hjärtan oavsett avstånd”



/Hanna Karlsson.

Anton.
Idag är det den 14 september 2010, 3 år sedan vi fick beskedet att du inte skulle klara dig.
Att du skulle slitas bort ifrån oss...
Idag har allt spelats upp framför mig allt som hände denna dag för 3 år sedan...
Det finns inga ord...

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer
Författare Alf Henriksson

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

Anton.
Idag är dagen.
Idag är det den 13 september 2010.
Idag har det gått 3 år sedan du blev påkörd.
Allt började som en vanlig dag idag för 3 år sedan.
Allt var som vanligt med skola och jobb…
Alla var helt ovetande om vad som skulle hända denna dag.
Att ditt och våra liv skulle stanna, aldrig någonsin bli detsamma mer igen.
Anton, jag kan se dig när du sitter på stolen i hallen när du håller på att ta på dig dina inlines.
Solen som sken ute, precis som den har gjort idag.
Du skulle ut och åka inlines som du brukade, som du älskade att göra.
Vi sa hejdå, ett hejdå som blev föralltid...
Du kom aldrig hem mer…
Jag kan se Wilmas ansiktsuttryck framför mig när hon pratar med dig i telefonen och ger telefonen till mamma.
Paniken. Tårarna. Skriken. Smärtan. Oron. Rädslan. Ett enormt kaos.
Du, påkörd, två brutna ben.
Jag fick en bild i huvudet hur du låg där vid vägkanten med två brutna ben…din smärta.
Mamma och pappa som åkte ut till dig.
Wilma och jag var kvar hemma…kaos, panik.
Men allt skulle bli bra, allt skulle ordna sig.
Två brutna ben och en bruten näsa.
Du skulle klara dig.
Du som alltid varit en kämpe,
detta skulle du klara.
Efter en stund kom mamma hem igen, berättade vad du hade sagt när hon och pappa hade lyckats komma fram till dig mitt i allt kaos av bilkö, ambulanser och brandkår.
Att du hade varit precis som vanligt, samma vanliga underbara Anton.
Pappa som åkte med dig i ambulansen och du hade varit som vanligt och pratat.
Några timmar senare tappade du medvetandet och vaknade aldrig upp mer…

Det är så oändligt svårt att förstå att det har gått 3 år sedan allt hände. Jag vet att jag skriver det ofta, men tiden är så fruktansvärt konstig. Tiden går och går så fort, men ändå har den stannat. Föralltid. Det finns inga ord som kan beskriva…

3 år i det ofattbara.
3 år med sorg, saknad, smärta, tomhet, tårar, aldrighet, orättvisa.
Du fattas oss föralltid.

Saknad går inte att beskriva i ord.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta storebror,
nu och föralltid. ♥

/Hanna Karlsson.

Anton.
Idag är dagen innan,
idag är dagen innan det har gått tre år.
Tre år sedan du blev påkörd...
imorgon, 3 år, ofattbart....
Älskade storebror.

Idag, just nu, vid denna tiden, vid denna minut levde du Anton.
Du fanns hos hos, fysiskt.
Du, jag, vi och alla var helt ovetande om vad som skulle hända nästa dag.
Allt ändrades på ett ögonblick,
och livet blir aldrig, aldrig, aldrig någonsin detsamma igen.
Du fattas oss,
du fattas oss hela tiden...
Idag, just nu snurrar mycket tankar.
Vad gjorde du nu som idag för tre år sedan?
Tittade du på tv? Hade du gått och lagt dig? Vad gjorde vi? Vad pratade vi om?
Så många tankar.
Jag minns sista morgonen, som imorgon,
hur fint väder det var, solen som sken.
Vi alla åkte till skola och jobb som vanligt,
helt ovetande om vad som skulle hända några timmar senare...
Det är så overkligt.
Det är så orättvist.
VARFÖR?
VARFÖR?
denna ständiga fråga som gnager inombords och som dyker upp i huvudet hela tiden.

Nu har vi tre jobbiga datum framför oss,
13-14-15.
Det känns så fruktansvärt konstigt och hela min kropp förstår inte.
Hur kan det har gått 3 år sedan du slets bort ifrån oss?
Jag förstår inte...
Tiden är konstig.

Anton. Jag har varit i Göteborg hela helgen och gjort en del av mitt projektarbete där.
Det har varit en bra helg, givande och lärorik...men samtidigt mycket tankar.

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

Anton.
Nu har skolan börjat igen, den började för en vecka sedan. Wilma har nu börjat sexan och jag mitt sista år på gymnasiet. Det känns så konstigt, sista året… Tiden. Tiden… Detta året har jag ett bra schema så jag går inte så långa dagar nu, vilket är väldigt skönt… 

Augusti månad är snart slut, september månad och jag vill inte. Jag vill inte. Hela min kropp börjar ställa in sig, den vill inte, stretar emot. Hur kan tiden gå när den stå still. 3 år! 3 år sedan du slets bort ifrån oss. 3 år med den obeskrivliga sorgen, saknaden, smärtan, tomheten, tårarna, aldrigheten. 3 år med den ständiga frågan, varför?, VARFÖR?

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

tomhet.

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

Hos Anton ♥