Dagen innan



Anton.
Idag är dagen innan,
idag är dagen innan det har gått tre år.
Tre år sedan du blev påkörd...
imorgon, 3 år, ofattbart....
Älskade storebror.

Idag, just nu, vid denna tiden, vid denna minut levde du Anton.
Du fanns hos hos, fysiskt.
Du, jag, vi och alla var helt ovetande om vad som skulle hända nästa dag.
Allt ändrades på ett ögonblick,
och livet blir aldrig, aldrig, aldrig någonsin detsamma igen.
Du fattas oss,
du fattas oss hela tiden...
Idag, just nu snurrar mycket tankar.
Vad gjorde du nu som idag för tre år sedan?
Tittade du på tv? Hade du gått och lagt dig? Vad gjorde vi? Vad pratade vi om?
Så många tankar.
Jag minns sista morgonen, som imorgon,
hur fint väder det var, solen som sken.
Vi alla åkte till skola och jobb som vanligt,
helt ovetande om vad som skulle hända några timmar senare...
Det är så overkligt.
Det är så orättvist.
VARFÖR?
VARFÖR?
denna ständiga fråga som gnager inombords och som dyker upp i huvudet hela tiden.

Nu har vi tre jobbiga datum framför oss,
13-14-15.
Det känns så fruktansvärt konstigt och hela min kropp förstår inte.
Hur kan det har gått 3 år sedan du slets bort ifrån oss?
Jag förstår inte...
Tiden är konstig.

Anton. Jag har varit i Göteborg hela helgen och gjort en del av mitt projektarbete där.
Det har varit en bra helg, givande och lärorik...men samtidigt mycket tankar.

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback