15 september, 2007 - 15 september, 2009
16 månader sedan du slets bort ifrån oss.

Sorg, saknad, smärta, tomhet, tårar, längtan.

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.

Anton.

Det nya året har börjat, 2009. Ännu ett nytt år utan dig. Ännu ett år med den fruktansvärda sorgen, saknaden, smärtan, tomheten, tårarna, längtan. Saknaden och längtan efter dig som bara blir större och större för varje dag som går. Ett nytt år, men jag vill inte. Jag vill inte att det ska bli nya år utan dig Anton. Jag vill tillbaka till 2007 när du levde här hos oss. Jag vill dit och stanna där föralltid...

Anton. I torsdags började skolan igen. Jag känner mig redan trött på den. Jag skulle helst ha velat ha mer lov. Jag vill bara vara och ta det lugnt. Jag vill bara vara hemma...

Du skulle nu bara haft en termin kvar på gymnasiet. Anton, jag vill höra dina ord. Längtade du till att skolan skulle ta slut? Skulle du fortfarande tyckt att det var roligt att gå på hantverk? Vad hade du gjort på hantverk nu?
 Det finns så oändligt många frågor, men inga svar... Du skulle nu bara haft några månader kvar till studenten, till jobb, till det riktiga livet... Innan jul var din klass här hos oss och hälsade på. Det var roligt att dem kom. Om några månader kommer de att göra det som du längtade så mycket till, att få börja jobba. Älskade storebror. Du kommer aldrig att få uppleva din student, skaffa jobb. Allt som du längtade så mycket till. Det som jag inte förstår och det som jag aldrig någonsin kommer att förstå är hur livet kan vara så förbannat orättvist. Det finns ingen rättvisa på denna jord... bara orättvisa.

ORÄTTVISA. Varför du? Varför?

Anton. Denna veckan har jag varit på gymmet två gånger. Du hade nog skrattat åt mig om du hade sett mig. Jag minns så väl den gången när du och jag pratade om träning och gym. Jag minns att jag sa till dig att jag aldrig skulle börja på gym eftersom jag inte trodde att det skulle passa mig. Jag önskar att jag kunde säga till dig att jag tar tillbaka det jag sa om gymmet...för jag gillar det...
Anton, hade du fortfarande gillat gymmet lika mycket nu? Hade du tränat lika mycket? Så oändligt många frågor...

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.