Nytt år
Anton.
Det nya året har börjat, 2009. Ännu ett nytt år utan dig. Ännu ett år med den fruktansvärda sorgen, saknaden, smärtan, tomheten, tårarna, längtan. Saknaden och längtan efter dig som bara blir större och större för varje dag som går. Ett nytt år, men jag vill inte. Jag vill inte att det ska bli nya år utan dig Anton. Jag vill tillbaka till 2007 när du levde här hos oss. Jag vill dit och stanna där föralltid...
Anton. I torsdags började skolan igen. Jag känner mig redan trött på den. Jag skulle helst ha velat ha mer lov. Jag vill bara vara och ta det lugnt. Jag vill bara vara hemma...
Du skulle nu bara haft en termin kvar på gymnasiet. Anton, jag vill höra dina ord. Längtade du till att skolan skulle ta slut? Skulle du fortfarande tyckt att det var roligt att gå på hantverk? Vad hade du gjort på hantverk nu?
Det finns så oändligt många frågor, men inga svar... Du skulle nu bara haft några månader kvar till studenten, till jobb, till det riktiga livet... Innan jul var din klass här hos oss och hälsade på. Det var roligt att dem kom. Om några månader kommer de att göra det som du längtade så mycket till, att få börja jobba. Älskade storebror. Du kommer aldrig att få uppleva din student, skaffa jobb. Allt som du längtade så mycket till. Det som jag inte förstår och det som jag aldrig någonsin kommer att förstå är hur livet kan vara så förbannat orättvist. Det finns ingen rättvisa på denna jord... bara orättvisa.
ORÄTTVISA. Varför du? Varför?
Anton. Denna veckan har jag varit på gymmet två gånger. Du hade nog skrattat åt mig om du hade sett mig. Jag minns så väl den gången när du och jag pratade om träning och gym. Jag minns att jag sa till dig att jag aldrig skulle börja på gym eftersom jag inte trodde att det skulle passa mig. Jag önskar att jag kunde säga till dig att jag tar tillbaka det jag sa om gymmet...för jag gillar det...
Anton, hade du fortfarande gillat gymmet lika mycket nu? Hade du tränat lika mycket? Så oändligt många frågor...
Anton jag älskar dig ♥
/Hanna Karlsson.
Jag minns det där med att vara skoltrött redan efter en vecka. Men vet du vad? När man sen har slutat skolan och inte jobbar så saknar man det så otroligt mycket att inte få gå till skolan. Vad läser ni för något nu?
Mina älskade barn
Jag sitter här vid datorn och vill inte lägga mig för jag vet att det är svårt att sova.
För exakt 16 månader sen hade du Anton bara en timme kvar att leva och jag minns det som igår när jag och Hanna satt och höll dig i handen och dina värde blev sämre och sämre på maskinerna. Hur ofattbart det var och jag trodde jag var i en dröm och jag ville bara vakna upp.... Hur kan det får hända att man ska mista sitt älskade barn och sen att man ska orka fortsätta...
Många tro att det måste vara bättre nu när det gått lite tid men jag kan bara säga det blir bara värre och värre.
Jag citera vad Olle Bergman sa "Det är länge sen han dog men det är nu han är död". Han miste sin son för 11 år sedan.
De orden säger såååå mycket.
Jag träffa andra föräldrar i samma situation och det är skönt för vi förstå varandra fullt ut och vi kan prata och prata. Det är ingen som tycker det är konstiga saker vi prata om.
16 månader vart har denna tid tagit vägen???
Min tid den har stannat!!!!!!!!!!!!
Anton, Hanna och Wilma mina och Anders älskade barn.
VI ÄLSKAR ER KRAMAR MAMMA OCH PAPPA
Åh,praktik. Så himla kul. Vart ska du vara?
Jag blev faktiskt färdig i november och söker jobb för tillfället. Helst av allt skulle jag vilja hamna i nån daglig verksamhet eller på en gruppbostad, om man nu hade haft den valmöjligheten.. Men man får ta det jobba man får och vara glad för det.
Tack. När går ni ut i praktik?