5 år.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
15 september 2007 - 5 år.
5 år i det ofattbara...
5 år i sorg, saknad, smärta, tomhet, tårar, längtan...
 
Jag saknar dig mer och mer för varje dag som går älskade storebror!
 

Min Anton

När jag igår stod där olyckan hände

Jag tänkte hur du kände när du låg där

Hur rädd du måste ha varit

Du var så mörkrädd

Jag hoppas att du inte var rädd

Jag hoppas att du för en gångs skull kände mörkret som ett ljus

Tårarna rann nerför mina kinder vid olycksplatsen

Men du fanns där bland oss

Du torkade våra tårar med vinden

De gångerna när tårarna rann mycket nerför mina kinder

Kom du och blåste bort dom.

Jag kände så starkt att du var där, att du fanns där

Du tog din hand i min, jag kände dig vid min sida

Du fanns där

Du finns alltid här

Inom mig du aldrig försvinner

Vi är alltid tillsammans

Döden skiljer inte oss åt

För du finns här

Du lever kvar,

I mitt hjärta och i mina minnen du aldrig försvinner.

Det kommer alltid att vara du och jag.

Föralltid.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta och kommer alltid att göra det

/Hanna Karlsson.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback