Anton.
Idag är det riktig sommarvärme ute. Det har varit helt underbart väder den senaste tiden, undantag för några dagar denna veckan då hösten kom på besök, men nu verkar det som att våren (sommaren!) är här igen. En dag som denna ska man ju egentligen vara ute och njuta av vädret, men det gör jag verkligen inte idag. Jag har suttit här framför datorn i flera timmar och skrivit på mitt projektarbete. Jag gjorde min första inlämning av mitt projektarbete för några veckor sedan och nu håller jag på att ta bort några saker, ändra själva uppställningen i arbetet och skriver till lite. Det ska bli SÅ skönt när arbetet är helt färdigt! Även fast att jag har skrivit om något som jag själv har valt så har arbetet varit ett stressmoment hela trean. Nu är det dock inte mycket kvar tills det är heeeelt klart, ska försöka hitta min motivation så ska det nog bli bra. En dag som denna längtar jag verkligen till studenten… inga mer inlämningar, projektarbeten eller några historiaprov som gör en stressad.

Studenten börjar verkligen närmar sig med stormsteg nu. Det är snart bara en månad kvar. Det är läskigt hur fort tiden kan gå. Det är fortfarande mycket blandade känslor inför studenten. Det är fortfarande väldigt sorgligt att det inte är mycket tid kvar med klassen, min lilla klass! Det kommer verkligen blir en stor omställning att inte gå i skolan sen. Jag antar att det tar en tid innan jag kommer att fatta att jag inte går i skolan mer eller att jag har någon klass att gå i… Mitt i alla känslor försöker jag njuta så mycket av denna tiden som går… och även fast att vi har mycket skolarbeten så är det ändå väldigt roligt att gå i skolan just nu. Det är så mycket roligt att se framemot, Köpenhamn, balen, förberedelserna inför studenten, tid med klassen, själva studentdagen och sååå mycket mera! På måndag åker vi till Köpenhamn med klassen och det ska bli så roligt. Den resan har varit bestämd sen i höstas och det känns overkligt att det är på måndag vi åker.

I tisdags hade jag min redovisning av mitt projektarbete för krisgruppen på skolan. Jag hoppas du fanns där på ditt vis. Det gick bra tycker jag. Jag var lite nervös innan, men när jag väl stod där så fick jag ett lugn…

Anton… du fick aldrig uppleva att ta studenten… Du fick aldrig uppleva alla känslor, förberedelser… Jag tror nog att du också hade tyckt att det var lite läskigt att sluta skolan, men du hade nog också tyckt att det hade varit skönt. Jag vet att du finns med på ditt vis, du finns alltid vid min sida.


finafina storebror…♥
Jag saknar dig mer och mer för varje dag som går.

När ett syskon dör, så mister man något så självklart.
Man mister en del av sig själv.
ur boken Sorg finns

/Hanna.