min favorit bild på dig, så finfinfin.

Anton.Anton.
Den senaste veckan har inneburit många tunga besked. Först ett tungt besked med många tårar. Att jag är känslig sedan innan gjorde inte heller saken bättre. Många känslor. Jag trodde att detta räckte för ett tag men redan några dagar efter kom nästa besked som jag blev så ledsen för. Jag blir så förbannat arg på livet. Varför, varför ska allt vara så orättvist hela tiden. Varför ska allt vara så fel? Varför ska alltid fel människor drabbas? Varför finns det sjukdomar, varförvarför? En tung vecka...

Vi har också hunnit ha två födelsedagar, mamma den 1 mars och jag den 11 mars. Ännu en gång utan dig. Nu är jag ännu ett år äldre än dig fysiskt. Det känns så sjukt och så jävla FEL. Det kommer alltid att kännas så fel och orättvist när jag fyller år. Varför jag, men inte du? Varför? Nästa gång är det din tur att fylla år, 14 april. Tänk då skulle du ha fyllt 21 år. 21 år Anton!

Praktiken rullar på den också. Trots att jag var så negativ innan praktiken började så trivs jag jättebra. Det är underbart med barn och jag får så mycket tillbaka hela tiden. Jag har fått mig många skratt, för deras kommentarer om saker är för härliga! Nästa vecka är det min sista vecka och även fast att jag har  det jättebra så ska det bli skönt att få gå tillbaka till skolan igen. Det ska bli underbart att få umgås med klassen hela dagarna och att få sluta tidigt om dagarna. Jag hoppas att tiden till studenten går sakta nu...

storebror, ♥


/Hanna.