Anton.
Nu är jag 18 år. Det känns så fel och konstigt… Jag är äldre än dig i livet, men du kommer föralltid att vara äldre än mig. Hela min kropp förstår inte, det känns så fel, fel, fel. Du ska vara äldre än mig i livet, du SKA... Idag är det en månad kvar till att du skulle ha fyllt 20 år. Ännu en födelsedag utan dig älskade storebror. Det är så förbannat fel, fel, fel. Orättvisa. Jag vill inte gå igenom en tredje födelsedag utan dig Anton. Jag vill ha dig här och fira din dag med dig. Jag vill ha dig här, jag vill att allt ska bli som förut, jag vill ha en hel familj, jag vill ha min älskade storebror här fysiskt…

Anton. Igår var det 2.5 år sedan du blev påkörd. Idag är det den 14 mars 2010, 2.5 år sedan du förklarades hjärndöd, sedan vi fick beskedet att du inte skulle klara dig, att du skulle slitas bort ifrån oss… Det känns som det var igår som allt hände, men ändå inte… Minnena och bilderna av dig när du låg på sjukhuset, blåslagen i ansiktet, omringad av oändligt mycket slangar och maskiner, dina ögon som var stängda, dina händer så var så kalla är så nära hela tiden… VARFÖR? Varför du? Varför vi?

Sorg, saknad, smärta, tomhet, tårar, längtan.
Livstid

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.