28 oktober, 2007 - 28 april, 2008

Anton.
  Idag är det 7 månader sedan begravningen.

Igår var det 7 månader sedan jag såg dig för sista gång. Jag såg inte hela dig Anton, bara skalet av dig var där. 7 månader har gått sedan vi gjorde det sista vi kunde göra för dig, din begravning. Det är idag 7 månader sedan det var en av de värsta dagarna i mitt liv. Dagen då mamma och pappa begravde sitt älskade barn, det som borde vara högst förbjudet. Dagen då Wilma och jag begravde vår älskade storebror. Du fick en otroligt fin avslutning Anton. Alla som sjöng för dig, det var så fint. Det mäktigaste och finaste på hela begravningen var när dina kompisar ställde sig i kyrkogången och gick fram till dig, och bar ut dig från kyrkan. Den känslan går inte att beskriva i ord. Helt otroligt var det dom gjorde för dig Anton.

I 7 månader har du nu legat i jorden på en kyrkogård. Det är så jävla fel, overkligt och obehagligt. Du har hamnat så fel Anton, så fruktansvärt fel. Du ska vara här hos oss, här där du hör hemma. Du ska inte finnas i jorden på en kyrkogård. Det känns så fruktansvärt obehagligt. Min storebror finns på en kyrkogård! Så fel, fel, fel...

Anton. I onsdags tog Kalmar FF hem ännu en vinst. I lördags sändes matchen på tv: n som jag tittade på och då tog Kalmar sin första förlust för säsongen. Det kändes så fel att jag satt och tittade när det är du som skulle ha gjort det. Du skulle ha legat där i soffan och och tittat på matchen. Jag hoppas att du ser, jag hoppas att du hör...

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.