Anton.
Nu är datumen 13-14-15 september över. 2 år sedan du blev påkörd, 2 år sedan du blev hjärndöd, 2 år sedan du slets bort ifrån oss. Det känns så fruktansvärt konstigt och overkligt att det har gått 2 år...
2 år sedan jag såg dig, 2 år sedan jag pratade med dig, 2 år sedan jag hörde ditt underbara skratt, 2 år sedan jag såg ditt fina leende, 2 år sedan…

2 år av obeskrivlig sorg, saknad, smärta, tomhet, tårar, längtan. Saknaden och längtan efter dig som blir större och större för varje dag som går...Det finns inga ord som kan beskriva.
Allt känns fortfarande så overkligt. Allt som har hänt känns som en fruktansvärt hemsk mardröm... Det jag inte förstår och det som jag aldrig kommer att förstå är hur tiden kan fortsätta gå när det känns som att den har stannat? Våra liv har stannat, våra liv stannade den 13-14-15 september, 2007...

 Vi har fått livstid av obeskrivlig sorg, saknad, smärta, tomhet, tårar och längtan.

 Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.