Anton.

Från den dagen jag föddes har du funnits i mitt liv. Varenda dag i mitt liv har du funnits där. Du har alltid funnits där hos mig. Du har varit den bästa. Du är den storebror som alla drömmer om att ha. Du har varit mer än en storebror för mig Anton. Du har också alltid varit min bästa vän, min allra bästa vän. Hand i hand har vi växt upp tillsammans. Vi har blivit större, vi har växt. År efter år har gått. Den fina vänskapen mellan oss har bara blivit större och större. Du har alltid varit den som har betytt enormt mycket för mig. Ord finns inte som kan förklara hur mycket du betyder för mig, den kärlek jag känner till dig. Jag är så otroligt glad att jag alltid har haft dig Anton. Du har gett mig det finaste, du har gett mig av ditt underbart fina hjärta. Det är det finaste som jag har fått i mitt liv. Du har alltid varit min allra största idol, sen jag var liten och tills nu. Jag har alltid velat vara som dig och alltid velat göra de saker som du gjort. Min största förebild är du Anton. Jag hoppas Anton att du har förstått hur mycket du betyder för mig. Jag hoppas verkligen det. Jag hoppas att du vet hur glad och hur stolt jag är över dig storebror. Du är min älskade storebror och bästa vän.
Anton, du är det finaste någon kan få.

Du är borta Anton. Den personen som har funnits hos mig hela mitt liv är borta. Du togs bort ifrån oss, så långt bort ifrån oss, bort från mig, oss. Min älskade storebror och bästa vän är borta, borta föralltid. Den personen som jag växt upp med och alltid älskat av hela mitt hjärta lever inte här längre. Det är så fruktansvärt fel, fel, fel. Det gör så ont, så fruktansvärt ont. Denna ständiga smärta som finns hela tiden. Smärtan av att du är borta. Du kommer aldrig någonsin att leva här hos oss mer. Vi kommer aldrig att få höra din röst, ditt skratt eller får krama dig mer. Hela min kropp skriker efter dig Anton. Hela tiden ropar den ditt namn och ber dig komma tillbaka, men inga svar ges. Kroppen ropar att jag vill ha dig här nu, jag vill höra din röst, ditt skratt och få krama dig. Jag vill sjunka in i din famn och stanna där föralltid. Stanna där och aldrig släppa taget om dig. För du ska vara här, här där du hör hemma. Jag vill att du ska komma tillbaka och stanna här föralltid. Jag vill vakna upp ur denna mardröm nu! Jag vill inte leva i denna mardröm längre. Det är ingen mardröm, detta är mitt liv, vårat liv.

Jag har en enda önskan här på jorden. Den önskan är störst av alla. Det kommer alltid att vara min allra största önskan. Det vore om du kom tillbaka och blev levande igen. Om den önskan skulle gå i uppfyllelse skulle jag bli lycklig igen, jag skulle känna lyckan. En lycka som bara fanns när du levde här Anton. Lyckan finns inte längre, allt är bara ett helvete. Det finns inget mening med detta liv, det gör bara så fruktansvärt ont hela tiden. Jag vet att min önskan aldrig kommer att gå i uppfyllelse...

Jag hoppas Anton att vi en dag ses igen. När min tid är inne hoppas jag att vi möts igen. Då vill jag vara tillsammans med dig föralltid, då tänker jag aldrig släppa taget om dig Anton.

Himlen är oskyldigt blå, denna fina låt sjöng Antonia på begravningen.
Det var så fint.
Denna låten kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

  
Ted Gärdestad - Himlen är oskyldigt blå
Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.

När vi växte upp, lekte livet,
vi var evighetens hopp.
Det var helt självklart att vår
framtid skulle bli,
oförbrukat fri.

Somrar svepte fram,
jorden värmde våra fötter där vi sprang
Rågen gungade, och gräset växte grönt.
Hela livet var så skönt.

Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
det rår inte stjärnorna för.
Älskling, jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.

Frusna på en strand,
Flög vi med drakar medans
tiden flöt iland.
Vi var barn som ingen ondska kunde nå
himlen var så blå

Nu tar molnen mark.
Jag var förblindad av att solen sken så stark.
Men mina ögon kommer alltid le mot dig.
Kan det begäras mer av mig.

Himlen är oskyldigt blå,
djupaste hav likaså.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
det rår inte stjärnorna för.
Älskling, jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat, oss in i en vrå.

Är himlen oskyldigt blå

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.