Varenda del i min kropp skriker efter dig
Anton
Paniken blir ibland så stor
Panik över att du inte finns här längre
Panik över att du är borta
Panik över att du aldrig kommer tillbaka
Panik över att jag saknar dig så obeskrivligt mycket
Ibland blir paniken så stor att jag inte vet var jag ska ta vägen
Då vill jag bara bort, bort härifrån
Jag vill till dig
Bara för en stund
Se så att du har det bra
Se ditt leende,
höra ditt underbara skratt,
höra din röst
♥
Det jag mest vill är att få krama dig
Sjunka in i din stora famn och stanna där,
föralltid
Känna Anton doften
Den underbara doften,
din doft
♥
Dra min händer genom ditt hår
Ditt underbara hår
Jag drog min händer genom ditt hår
så många gånger när du togs bort ifrån oss
Mina händer i ditt hår
Jag kan känna den känslan när som helst
Den känslan kommer aldrig att försvinna
Den bär jag med mig föralltid
♥
Varenda del i min kropp skriker efter dig
Ropar ditt namn hela tiden
Den ropar och ropar
Inga svar ges
♥
Den ständiga smärtan tär på kroppen
För varje dag som går gör det mer och mer ont
För varje dag inser kroppen att du aldrig kommer,
kommer tillbaka mer
När kroppen inser detta,
blir paniken större
då skriker kroppen mer
efter ditt namn,
ber dig komma,
komma hit
hit till mig
♥
Smärtan i hjärtat
Denna ständiga smärta
En smärta som det inte finns ord för
Ett hjärta som är i tusen bitar
Ett enda kaos av bitar som åker omkring
Åker omkring och letar efter en plats
Bitarna kommer aldrig att finna en plats
Föralltid kommer hjärtat vara ett stort kaos
Föralltid kommer hjärtat att vara trasigt
Det kommer aldrig att bli helt igen
♥
Jag vill ha dig här
Nu, nu, nu
Nu och föralltid
Jag skulle göra allt för att få dig tillbaks igen
Jag skulle göra allt, allt, allt
Allt för dig, älskade storebror
Anton jag älskar dig ♥
/Hanna Karlsson.
Att mista någon nära går inte över på några månader.
Det är något som man ska lära sig att leva med och det tar tid, kraft och energi.
Det man önskar är att människor förstå och ge en tid till att sörja.
Säg inte att man ska gå vidare och rycka upp sig det är det värsta man kan höra.
Man kämpar varje dag med att orkar bara vara.
Att tex. gå till skolan kan vara jobbigt och när man sen kommer hem kanske man vill vara i lugn och ro.
Vi lever ett annnat liv nu och saknadern efter Anton går inte i ord att beskriva.
Vi i vår familj står varandra väldigt nära och det är väldig tur det att vi har varandra och att vi har väldigt många vänner som förstå oss.
Man sörjer olika och man har rätt till att göra det!!!!
Det är viktigt att man sörjer och går igenom det jobbiga och att man inte smiter ifrån det.
Vi hade ett liv innan Anton dog och nu har vi ett annat liv som vi måste acceptera fast vi inte vill och det får faktiskt ta den tid det ta.
Det är något all runt oss måste accepterar och förstå.
Många kramar Kicki