Detta blir mitt första inlägg på 15 månader som inte är skrivet till min älskade storebror Anton. Jag vill berätta för er om min blogg.

Jag har alltid tyckt om att skriva. Många kanske vet att jag i över ett år hade problem med min rygg pga. av min stora ryggoperation som jag gjorde. Under den tiden skrev jag mycket och det var som en slags terapi för mig. Jag ville att människor skulle få veta hur jag mådde. Jag tyckte också att det var bra att jag skrev ner hur jag mådde för att sedan gå tillbaka och läsa det när jag blev frisk.

Jag har haft den här bloggen i över två år. Till en början skrev jag om lite allt möjligt, men i september 2007 förändrades mitt liv föralltid och då också bloggen. Redan samma dag som Anton blev påkörd skrev jag mitt första inlägg om honom här. Den här bloggen handlar om min älskade storebror. Den handlar om olyckan, om hur han var, vår sorg, saknad, smärta, tomhet, tårar och längtan. Jag bestämde mig för att skriva om min, vår sorg här efter Anton för att jag ville att folk skulle kunna läsa om hur vi mådde och kanske kunna förstå till en viss del. För förstå kan ingen som inte är i denna situationen göra. Jag ville att folk skulle kunna förstå och möta oss på rätt sätt.

Jag hänger ut mycket av min familj på bloggen, men min tanke är att folk ska kunna förstå oss och se hur vi mår. Just nu känner jag mest att jag vill att min blogg ska kunna hjälpa andra som är i liknade situationer som oss. För det hjälper oss att läsa det som andra skriver som är i samma situation. Mest av allt hänger jag ut min älskade storebror Anton Karlsson på bloggen. Jag berättar om honom och jag lägger ut bilder på honom. Anton gillade inte att synas, höras eller få för uppmärksamhet så egentligen skulle han nog inte gillar detta, men jag tror ändå att han skulle gilla tanken bakom.

Mitt skrivande om Anton har hjälpt mig mycket. Det känns oftast skönt att skriva av sig ibland. Jag skriver mina innersta känslor och tankar här. Jag vill att människor som läser min blogg ska förstå och känna med om det jag skriver. Annars förstår jag faktiskt inte varför man läser. Om någon tycker att jag skriver någonting som känns konstigt så vill jag att man personligen tar kontakt med mig och inte skriver här på bloggen om det. Jag ska inte behöva försvar min sorg efter min älskade storebror genom kommentarer.

Jag vill också berätta att jag inte alltid kan skriva min känslor här på bloggen eftersom jag inte vill göra några personliga påhopp på någon.

Jag hänger ut min storebror, mig och min familj här med vår sorg, saknad, smärta, tomhet, tårar och längtan.

Jag älskar er av hela mitt hjärta, mamma, pappa, Anton, Wilma och Lisa ♥

/Hanna Karlsson.