Anton.
Idag har vi varit och sett ut en gravplats till dig. Det är så stort där. Men vi hittade ett jättebra ställe till dig. Du kommer att ligga mitt i solen, det passar dig perfekt eftersom du var en solstråle. Solen kommer alltid lysa för dig. Det var jobbigt att gå på kyrkogården, nästa gång jag går där kommer du att finnas där. I kistan och sen sänkas ner i jorden. Det kommer att bli så jobbigt att se kistan där du ligger i. Men det kommer att vara en så fin begravning. Vi har planerat den så bra vi bara ha kunnat. Jag har valt ut dom låtarna som du gillade. Jag hoppas att du blir nöjd. Jag ska försöka prata till dig, men man vet aldrig. Jag vill verkligen, verkligen klara av det. Jag hoppas att du hjälper mig, att du ger mig styrka.

Idag har vi också varit på hantverk hos dina lärare och dina klasskamrater. Ditt bord var jättefint! Jag är så stolt över dig. Det var så himla fint. Jag önskar så att du hörde vad vi sa om ditt fina bord, jag önskar så att jag hade fått säga det till dig. Så mycket arbete du har lagt ner på det och så fint som det blev. Tyvärr fick du aldrig riktigt slutföra ditt stora arbete. Men dina klasskamrater har gjort det jättefint. Jag kände att du fanns där hos oss Anton. Jag såg dig. Ditt leende och dina arbetande händer. När jag hela tiden gick omkring där i lokalerna tänkte jag "här har Anton gått, det här har han gjort mm" Du fick aldrig slutföra din utbildning. Du kommer aldrig att få jobba med det du trivdes så bra med. Du kommer inte att få praoa nästa vecka. Det som du sett fram så mycket emot.

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson