Anton.
Idag har jag varit hos dig två gånger. Tänt ljusen och kollat så att du har det bra. Idag har det knappt regnat något så idag har ljusen fått lysa. Dom lyser för dig. Anton du ska veta att vi tänder ljus för dig här hemma hela tiden. Dom är alltid tända när vi är hemma. Jag hoppas verkligen att du har det bra där du nu är Anton. Du förtjänar det bästa. Jag hoppas att du har träffat farfar och morfar, att dom ta hand om dig på bästa sätt. Men det var verkligen inte dags för dig att komma till dom än. 

Idag när jag satt hos dig fick jag en lustig tanke om att jag skulle vilja gräva upp dig igen. Det känns så fruktansvärt obehagligt att du ligger där nere i jorden. Det känns så hemskt. Jag vill inte att din kropp ska ligga där nere i jorden. Jag vill inte att du ska ha jord runt din kista. Du ska inte behöva ligga där nere i jorden. Det känns så jävla fel. Jag vill ha dig här hos oss, du ska finnas här hos oss. Jag vill se dig igen Anton. Jag kommer aldrig mer att få se dig. Jag såg dig för sista gången i torsdags. Men det var inte den rätta Anton. Det var inte den Anton som var full av liv som jag såg då. Jag fick inte se ditt underbara leende och inte höra din röst. Det var ditt skal som låg där. Det var din döda kropp som låg där. Det kändes inte som du. Det var bara utsidan av dig. Ditt underbart fina inre är någon annanstans. Din själ har lämnat din kropp och lever nu någon annanstans.

Vart kommer man egentligen till efter döden? Var är du Anton? Vi kommer aldrig att få veta. Den dagen vi själva hamnar där kommer vi att få se. Jag hoppas att du har kommit till det finaste stället som det går att komma till. Det är du mer än värd. Du ska ha det finaste. Du är den finaste. Jag hoppas verkligen, verkligen att du har det bra där du nu är Anton. Att du har det finaste som man kan få.

Anton jag älskar dig ♥

/Hanna Karlsson.