Återbesök i Linköping

Nyss hemkommen, jag har varit hos Magda ikväll. Kollat på film och lite sånt :) 

Skönt med helg nu :) Tänkte att jag skulle tränat friskis idag, men det blev inget med det. Efter innebandy träningen igår värkte det i ryggen idag. Mindre kul. Min första innebandy träning i hela mitt liv igår. Det var riktigt kul och rätt jobbigt måste jag säga. Har både spelat handboll och fotboll innan. Fotbollen la jag på hyllan i och med ryggen. En boll och lagspelare har det alltid funnits i mig. Ska träna någon gång till innan jag bestämmer mig om jag ska forsätta eller inte. Måste testa och se om det fungera med ryggen och så. Jag saknar verkligen lagspelet och framförallt att hålla på med någon sport.

 

Här kommer en lite försenad rapport av mitt Linköpings besök som var i torsdags.

Jag har räknat mig till att det har blivit 9 besök i Linköping sammanlagt. 9 besök, det är helt otroligt att det har blivit så pass många.

Min skolios process började den 1 oktober 2003. Efter att skolsköterskan upptäckt min sneda rygg när jag gick i fyran. Det hann också bli några besök hos en ortoped i Kalmar. Men när man insåg att min skolios ökat så mycket skickade man mig till Linköping för ett besök hos Stig Aaro. Jag minns den dagen som det var igår. Jag satt där i väntrummet på ortopeden mottagningen i Linköping i väntan på att få träffa Stig. Jag hade verkligen ingen aning om vad jag hade att vänta mig. Tänk om jag hade vetat vilket helvete jag hade framför mig.

Jag förstod knappt vad det innebar att ha sned rygg. Efter besöket hos Stig stod det klart: det skulle bli en operation. En operation där man skulle gå in från sidan (en främre). Jag fattade aldrig vad det innebar men jag fattade så mycket som att jag skulle opereras. Jag kan inte minnas så mycket tankar efter det besöket. Jag minns allt i det där rummet och det var en människa som nyss hade berättat för mig att jag skulle opereras. JAG SKULLE OPERERAS!

Det fattade jag faktiskt inte förens jag låg där på operations bordet knappt ett år senare. Efter en mycket lång och orolig väntan på operation fick jag en sommardag ett brev ifrån Linköping. Där det stod att det var inskrivnings datum den 2 september och operation 6 september Inskrivningsdagen bestod av miljoner (?) tester av olika slag. Träff med läkaren som nu förklarade för mig att jag skulle göra två operationer istället för en som jag egentligen skulle ha gjort från början. Inte ens då fattade jag vad som höll på att hända. Skulle jag opereras?

 
6 september 2004:
Känslan av den räddhet jag hade då går inte att beskriva med ord. Vad höll på att hända och vad skulle dom egentligen göra med mig? Usch, har aldrig i hela mitt liv varit så nervös som jag var timmarna innan operationen.  Ibland spelas den morgonen upp som en film i mitt huvud och jag minns allting. Från kvällen innan operationen till då jag fick sömnmedlet insruttat i kanylen.
Jag vaknade upp flera timmar senare med en förjävlig smärta som inte gå att beskriva. 

 7 december 2004:
Ryggontet i ryggen ville inte försvinna. Jag hade fortfarande ont. Efter flera telefonsamtal och prov på olika slags mediciner som skulle lindra smärtan blev det ett Linköping besök. Prat med läkaren och koll på ryggen. Nya värktabletter och hem igen. Stig sa att om jag fortfarande hade ont vid min halvårskontroll hade läkningen gått fel till. Man skulle då tänka om och ta ställning till vad som skulle göras.
En vecka senare blev jag inlagd på sjukhuset i Kalmar. Där skulle man nu kolla upp varför jag hade ont, tester av olika slag gjordes. Egentligen kom man inte fram till någon direkt orsak till att jag hade ont i ryggen. Utan att det var musklerna som behövdes jobbas upp. Sjukgymnastik skulle jag få för det. Jag fick träffa en helt otrolig sjukgymnast som var riktigt duktig på ryggar. Men efter att hon hade träffat mig några gånger förstod hon att mitt tillstånd var så pass dåligt att hon inte kunde jobba med mig. Det måste vara något som var fel i min rygg. 

1 mars 2005:
Halvårskontroll. Ett tidigare besök på grund av ryggontet. Jag fick träffa min nya läkare och det bestämdes att en röntgen skulle göras. Man misstänkte att skruven till ena staget satt fel.

11 april 2005:

Några dagar tidigare hade jag fått ett telefonsamtal om att det skulle bli operation. Man såg inte så tydligt på röntgen plåtarna vad som egentligen var felet, men man skulle öppna upp och kolla. 11 april inskrivning, men inte alls lika många tester som vid första operationen.

12 april 2005:
Operation. Jag ville verkligen opereras för jag stod inte ut med att ha ont längre.
Och mycket riktigt efter några veckor minskade smärtan. Det var skruven som hade varit felet. Man trodde att skruven hade legat bland nerver vilket bidrog till att jag fick ondare. 
När smärtan minskade började jag att känna mig som en vanlig människa igen. Jag kunde nu gå i skolan några timmar och göra andra saker som jag inte kunnat göra på flera månader. Efter 8 månader med daglig smärta var ju nu nästan helt smärtfri. Underbart!

29 maj 2005: 

Återbesök för att se om min rygg blvit bättre. Jag tror att min läkare blev överraskad över resultatet och att jag inte hade ont längre.

12 oktober 2006:

1 års kontroll.


11 januari 2007:

Mitt sista återbesök i Linköping. Två års kontroll.

Varje gång när det är dags för Linköpingsbesök skapas en orolig känsla inom mig. Det är alltid samma visa varje gång. Det spelar ingen roll om det är operation eller bara vanligt återbesök. Det uppstår alltid samma känsla, känslan av orolighet, räddhet och nervöshet. För mina Linköpings besök har alltid präglats av just detta. Det är inga fina minnen jag har därifrån så det är kanske inte så lustigt att det uppstår sådana känslor. Massa minnen dras alltid upp igen. Många hemska minnen. Men även bra minnen också. För hur konstigt det än låter så finns det också roliga minnen. Det finns alltid något bra i det dåliga. 

I torsdags blev det buss i över 7 timmar. Den innehöll som vanlig magont. Jag säger då det, det måste ligga i luften. Ännu en gång satt man där i väntrummet på ortopedmottagningen. Dom bröt inte trenden denna gången heller, utan det blev en försening på 45 min denna gången också.
Besöket gick bra. Vi pratade om jag fortfarande hade ont ibland. Belastningen på ryggen orsaken till att jag fortfarande har ont ibland.  Dom delarna som inte är opererade har svårt att hålla upp hela ryggen, vilket gör att jag har får ont. Det har varit bestämt länge att jag ska få sjukgymnastik men dom har aldrig hört av sig. Så därför kontaktade vi en annan sjukgymnast som jag ska till snart. Så med hjälp av en sjukgymnast ska min ryggont försvinna så småningom. Jag drömmer om en helt smärtfri rygg och någon gång hoppas jag att min dröm ska gå i uppfyllelse.
Torsdagens besök i Linköping blev mitt sista. Nu återstår det bara ett test på min lungor. Det blir i Kalmar.

 

Nu kan man nästan säga att min skolios resa är slut. Men ändå inte. För slut kommer den aldrig att vara. För min skolios resa finns alltid där. Ärren, erfarenheterna ja allt finns där inom mig. Det har blivit en del av mig. En del som jag har lärt mig att acceptera med tiden. Ibland har jag svårt att förstå att detta är något som jag har gjort och gått igenom. Jag har svårt att förstå det.

Det har varit en lång och händelserik resa som jag har gått igenom. Jag måste säga att allt man har varit med om har fått en att ”växa som människa”. Jag har också skaffat mig erfarenheter som jag annars aldrig skulle ha fått. Jag gillar uttrycket ”lärdom är bra, men erfarenhet är bättre”. För just precis så är det.


Den långa och krokiga vägen har blivit allt rakare


/hanna.

Kommentarer
Postat av: amanda

Det var svårt att fatta under den svårare delen (ska man kalla det det när du hade som mest ont?)hur du egentligen hade det. Men nu förstår jag lite mer. Du är stark, Hanna. :)

Postat av: Lina

Jag kan ju bara säga att jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Det är helt sjukt vad vi har fått gått igenom egentligen men man klarar mer än man tror :)

Jag åker 23:e, nästa tisdag alltså. Resfeber!

2007-01-15 @ 23:31:50
URL: http://linahalldin@hotmail.com
Postat av: hanna

Det var mycket intressant att läsa om HELA din rygg-process i en kort sammanfattning. Alla dina ldkp besök du har varit på. Du är stark Hanna! Skolios borde verkligen inte få finnas. Har efter att ha läst ditt inlägg fått mig en tankeställare. Jag är inte längre lika inne på att jag vill operera mig, så som jag var förut. Som du säkert minns. Pratas mer på msn.../Hanna

2007-01-18 @ 22:49:57
URL: http://hannamartola.blogg.se
Postat av: Elin

Skönt att höra att det blev ett bra slut på din skolioshistoria! Lycka till i framtiden

2007-01-19 @ 16:41:16
URL: http://elinks.blogg.se
Postat av: Hanna

Tack för alla kommentarer! :)

2007-01-26 @ 17:07:03
URL: http://jagheterhanna.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback