2 år

Tisdagen den 12 April 2005 - Operation nummer två

Idag är det två är sedan min andra operation. Två hela år har gått. Det känns ganska långt bort men ändå inte. Allt finns så nära att det känns som att det inte var så länge sedan.

Jag minns dagen så väl då jag fick reda på att det skulle bli en ny operation. Jag förstod inte att det skulle bli en ny operation fråns jag kom till Linköping och jag fick gå igenom många av dom sakerna jag gjorde första gången. Än en gång fick jag ligga där på den hårda operationssängen. Jag minns att jag hade väldigt ont i ryggen för att jag fick vänta på operation i ett par timmar och jag fick inte ta något smärtstillande. Men jag tänkte att det här är sista gången som jag kommer känna den här smärtan. Den smärtan som var min vardag i 8 månader. 8 månader (!) Bara tanken på hur min vardag såg ut för ca. 2 år sedan gör mig så ledsen. Den smärtan jag hade önskar jag ingen annan. Men ibland önskar jag att vissa människor hade fått uppleva den för att förstå hur jag hade det. Ibland tänker jag "hur stod jag ut"?. Mitt liv som jag levde under dom 8 månaderna var inget riktigt liv. Jag var inte någon normal människa. Jag var en människa som tillbringade nästan all min tid under dygnets 24 timmar liggande. Jag kunde vara "uppe"högst i en timme eller lite mer om jag hade tur sen var det sängen eller soffan som gällde för min del. Så såg mitt liv ut i 8 månader. Ibland tänkte jag "tänk om jag aldrig blir normal, tänk om jag måste leva såhär i hela mitt liv". Det var ingen rolig tanke att tänka. Men ibland kändes det som att jag aldrig skulle bli frisk/en normal människa igen.

Min läkare lovade inte att jag skulle slippa ryggvärken efter min andra operation. Eftersom att mina röntgenplåtar inte visade något större fel än att skruven till det ena staget satt fel. Dom lovade inget men dom ville göra ett försök i alla fall. Jag önskar att mitt fel blev åtgärdat mycket tidigare än vad det blev. 8 månader är så lång tid. Det var många turer fram och tillbaka med Linköping. Jag önskar att dom hade tagit mig mer på allvar.
Jag är väldigt glad över att min läkare gjorde ett försök med en till operation och ni skulle bara veta hur glad jag var när jag fick komma på återbesök och visa och berätta hur mycket bättre jag hade blivit.

Om jag återgå till operationen igen. Den andra operationen var inte lika jobbig som den första. Jag hade inte alls lika ont som första gången och många saker var annorlunda. Men jag hade ont för det var ändå i ryggen som dom hade varit och spekat i och tagit bort saker. Så ont hade jag men efter 8 månaders värk var jag van. JAG VAR VAN VID SMÄRTA! Det låter helt sjukt i mina öron, jag blev van vid smärta. Det trodde jag aldrig att man kunde bli. Under operationen kortade man av det ena staget och tog bort den ena skruven. Det var skruven som var anledningen till smärtan.. Efter några veckor efter operationen såg jag tydliga tecken på att operationen hade lyckats och jag var på väg till det bättre. Innan operationen var jag jätterädd för att ryggen inte skulle bli bättre.
Så jag blev så himla glad när smärtan började försvinna, när jag kunde vara "uppe" längre och när man kunde ta/nudda vid min rygg. Jag blev en normal människa igen. Tisdagen den 12 April 2005 gjorde mig frisk.  
 

Hur lustigt det än låter så kan jag inte förstå att detta är något som jag har gått igenom. Det är som det är en dröm eller något. Det känns så långt borta men ändå så nära. Så nära för alla minnen som jag bär på som aldrig försvinner. Nu efter såhär lång tid tänker jag inte längre varje dag på att jag är skolios opererad två gånger. Förut var det något som jag ofta gick runt och tänkte på. Men jag önskade alltid att jag inte ville tänka på det längre för det tog upp så stor tid av mitt tänkande. Men ju mer tiden går desto mindre tänker man på det. Nu är det så mycket annat i mina tankar att det inte alltid finns rum för tankarna kring skoliosoperationerna längre. Jag antar att jag har tänkt så mycket på det att min hjärna är så trött på det och det är jag också. Ett tag när jag tänkte på det så mycket ville jag bara att det skulle försvinna. Under dom 8 månaderna var det ju självklart att jag tänkte på det nästan hela tiden eftersom jag hade ont i ryggen varje dag. Men nu uppstår faktiskt mest dom tankarna när jag får ont i ryggen och ibland i andra sammanhang. Allt som jag har gått igen kommer alltid att finnas där. Oavsett om jag vill eller inte. Det är något som jag har gått igenom och något som jag kommer att få leva med resten av mitt liv. Men som ni säkert har hört förut är jag jätteglad över dom erfarenheterna jag har fått med mig. Jag har lärt mig så mycket som jag annars inte skulle ha lärt mig. Jag är glad för det och erfarenheterna har jag för livet.

Nu sätter jag punkt här för denna gången. 

/hanna.  ♥


Kommentarer
Postat av: Lina

Det är helt sjukt vad tiden går fort. Kommer så väl ihåg att jag hälsade på dig efter din andra operation och det känns inte som det vore 2 år sedan.
För min del är det över 3½ år sedan jag opererades första gången och snart 2½ sedan andra. Inga roliga erfarenheter men man har ju lärt sig uppskatta det lilla väldigt mycket måste jag säga :)
Och våra vägar hade ju inte mötts om det inte vore för det här!
Kram påre

Postat av: amanda

Oh, du kan inte fatta hur glad jag är för att du är frisk :) jag kan däremot inte riktigt förstå att du gått igenom det här, sjukt ju. Men jag är jätteglad för att det är så gott som över nu. Du är stark Hanna! <3

2007-04-16 @ 18:01:02
URL: http://angeloew.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback